Nu bränns gummi som aldrig förr på klubbens gokartbana
För två år PANDEMIEFFEKT. Var nedläggningshotad – nu har medlemsantalet skjutit i höjden
sedan räddades Järfälla Motorklubb efter att ha levt med kniven mot strupen i flera år. Nu har de fler medlemmar – men kan fortfarande inte riktigt andas ut.
– Vi hankar oss fram, säger klubbens nya ordförande Johan Varland.
STÄKET
Att låta tjugofem tioåringar sätta sig i bilar som blåser runt i 85 kilometer i timmen låter kanske inte som världens bästa idé.
– Det går hur bra som helst. De händer någonting i huvudet när de får det ansvaret, säger Johan Varland.
Han är nybliven ordförande i Järfälla MK och två av hans barn är redan inne i sporten. Hans egen sexåring gasar runt i en kart som når 45 kilometer i timmen.
– Det är generellt sett en väldigt trygg sport och det händer väldigt få olyckor.
Men för 45-årige tävlingsföraren Marcelo Vargas var det nära på att gå snett för fem veckor sedan.
– Jag hade världens krasch här ute på rakan. Fick en fraktur i ryggkotan och i revbenen.
Han har precis kommit ur sin rehabilitering, men har redan satt sig bakom ratten. Hans kart går från 0 till 100 på 2,6 sekunder. Snabbare än många Formel-1 bilar.
– Jag har hängt här i 25 år. Det är passionen som gör att jag fortsätter.
Skapade rabalder i media För fyra år sedan var hela banan en hårsmån från undergången. Det är en lång historia som skapade rubriker i Mitt i, kvällstidningarna och tv.
Nu kan klubben ändå inte riktigt andas ut. En stor del av ekonomin bygger på stöd från flera kommuner. Politiker
byts ut, andra viljor kan börja styra.
– Eftersom vi betalar så mycket mer än andra idrottsklubbar i Stockholm är vi beroende av kommunalt stöd. Och att vi har framgångsrika hyresgäster såsom hyrkarten, det gör vi att vi hankar oss fram, säger Johan Varland och syftar på verksamheten som hyr ut kartar på klubbens arrenderade mark.
Men sedan klubben var på fallrepet har medlemsantalet skjutit höjden. Pandemin ströp alla tävlingar, men det lockade till sig fler medlemmar. En vanlig söndag kan hundra kartar vråla runt på banan. Så såg det inte ut för bara fyra år sedan.
Men är det inte en dyr sport?
– Min dotters första kart kostade 4 000 kronor. Men den kan du sälja för 4000 sen. Det är billigare än häst och utförsåkning men dyrare än många andra sporter.
Passar barn med diagnoser Han säger att det är en lagsport, men att man här slipper mycket av den ”sociala tuppfäktning” som kan finnas i andra lagsporter.
Det leder, berättar Johan Varland, att många barn med diagnoser hittat sin plats här.
– Här kan du vara annorlunda på ett annat sätt. I det lilla laget man är i är det lättare att vara sig själv. Alla behöver inte vara likadana, så som det exempelvis kan vara i ett fotbollslag.
Ute på banan vrålar en ensam kart. Dammet yr.
Det är 16-åriga Molly Ahlqvist från Åkersberga. Det är första gången hon satt sig i en riktig tävlingskart.
– Den drog iväg jäkligt snabb.
Som tjej är hon långt ifrån överrepresenterad i sporten, men saker och ting håller på att hända.
– Det har varit en mansdominerad sport sedan länge. Men det är mycket unga tjejer som kommit in i sporten nu, men de har inte nått upp till eliten ännu. Så jag tror definitivt att vi kommer att se fler tjejer i framtiden.