Ett vilt experiment: Odla ogräs på balkongen
PROFESSORN: ”En del anser att de stör blicken eller tanken”
Varför anses vissa växter som nyttiga och vissa onyttiga, och vissa som fula men andra fina? Det finns ju vackra ogräs! Förtjänar ogräset en revansch i våra balkongkrukor?
En varm sommardag för ett år sedan. Jag kikar ner i min bekants balkonglåda och slås av mångfalden. Mellan 5-kronorspenséer och tusensköna spretar en och annan blåklocka, men även flera sorter som jag inte kan artbestämma.
Min bekant förklarar att hon tyckte det var dumt att ta bort något så vackert och livskraftigt. Har det landat där får det vara kvar!
– Dessutom, vem har bestämt att just den här vackra hängande rankan är ett ogräs? Det är ju bara påhitt! protesterar hon bestämt.
Sant. Vem har bestämt det, egentligen, funderade jag nu denna försommar och bestämde mig för att testa själv. Men inte låta vinden sprida frön, utan mer resolut bege mig ut och plocka ”ogräs”.
”Samlade ihop allt vackert”
Att plocka i naturen kändes som risk för brott mot Allemansrätten, men vid ett övergivet industriområde samlade jag ihop allt vackert på måfå. Några gula, något lila,
PROFESSOR.
vackra stänglar och två vita saker och något med klöverformade blad. Mycket nöjd över min skapelse satte jag allt tillsammans i två zinkbaljor för att vänta och se.
Vem kan tycka att denna regnbågssprakande odling bara är ogräs?
Catharina Nolin, professor i konstvetenskap och expert på trädgårdens historia och estetik, har några teorier. – Dels tror jag det handlar om att något interfererar, det finns där man inte vill ha det. Dels det klassiska ogräset, som säkert kan vara fint men som man tänker att man inte vill ha. Det kan vara växter som man tycker tränger ut det som man egentligen tänkt sig i sin plantering.
Vem har bestämt att just den här vackra hängande rankan är ett ogräs?
En del anser att ogräs stör blicken eller tanken, säger hon.
– Sedan kan det handla om att vissa ogräs är giftiga och att man därför tar bort dem.
Omvärderad syn
Under historien har vi omvärderat vår kollektiva syn på vad som är ogräs och inte – en del arter som vi i dag ser som invasiva planterades en gång för sin skönhets skull.
– Jättebjörnloka som kan ge brännskador har en gång varit en prydnadsväxt. Parkslide är en annan som vi lärt oss tränger ut andra växter. Även lupiner anses idag problematiska, säger Catharina Nolin.
Även grupptryck har fungerat effektivt för att välja ut vissa arter som ofina.
– Man tänker att om någon har det ovårdat, ja då spiller det över på mig. Koloniområden har varit hårt kontrollerade, med potatis på baksidan och blommor mot gången. Jag tror att om man har en kolonilott så ingår man ju i en gemenskap, man ska inordna sig i gruppen. Kontrollen har varit stark, säger Catharina Nolin.
Nåväl, på min balkong härskar jag enväldigt utan insyn och ogräsexperimentet är nu inne på sin tredje månad. Vissa växter har dukat under, vissa har tagit över. En av mina nya vänner lockar dock bekant rött och runt – snart ska jag smaka mitt första egna smultron.