Framtiden räddas hemma hos dig
”Vad tycker du om den globala uppvärmningen?” Frågan är på samma gång både listig och urbota dum i all sin enkelhet.
Vad svarar man på ovanstående? ”Jo tack, bra! Jag älskar de här varma augustikvällarna och ser fram emot att det kommer att vara över 30 grader när jag åker till Cypern i slutet av oktober.”
Eller inte. Ironi är inte vad det var på 90-talet.
Hon stoppar mig på centralstationen och både hon och jag vet direkt att jag är fast. Inget fel med det. Men det får mig att fundera långt efter vårt möte. Både över mina vanor och över mitt barnbarns framtid. Vad fan är det vi lämnar över?
Så vi tar det igen: ”Vad tycker du om den globala uppvärmningen?”
Mitt uppriktiga svar är att den skrämmer skiten ur mig. Från att man kunnat – mer eller mindre – slänga kärnavfall med hushållssoporna (läs: fram till mitten av 90-talet) till att man nu kommer på sig själv med att ånga bort klistret på fönsterkuvert i hopp om att det ska fördröja det oundvikliga en liten stund till. Naturprogram har jag slutat tittar på sedan flera år tillbaka. Jag klarar inte att höra om ett utrotningshotat djur till.
Men är det kört redan? Jag hoppas och tror inte det. Men jag inser att min nydonerade tvåhundring bara räckte till cirka en kvarts samvetsro. Jag måste göra mer. Redan i dag.
Är allt ändå inte bara en vänster/ miljömupps-bluff?
Du måste nog heta Donald Trump för att forfarande tro det. Det vi gör med jordklotet har ingenting med politisk åskådning eller ideologi att göra. Det handlar om egoism och aningslöshet helt utan politisk färg.
Men tidningen du håller i handen, då? Är inte den också en miljöbov?
Nej, faktiskt inte. Rätt hanterad av dig, kära läsare, så är papperet du just nu håller i handen återvunnet upp till sju gånger. Skulle du däremot läsa det här på en sprillans ny dator så finns det dock anledning att ha dåligt samvete. Den spetsteknologi som varje säsong pådyvlas oss som mest använder datorn till att gilla söta katter på Facebook, fotografera och berätta om den senaste måltiden eller skriva en eller annan krönika är helt sanslöst onödig.
Lite som att äga en Ferrari, byta den varje år för att Apple eller Samsung hotar med att den bara kommer att gå att köra i 50 km/h i framtiden och sedan bara köra till Ica på lördagar.
Så njut av din papperstidning. Men återvinn den. Och skulle skorna eller den lokala pizzan i annonserna från handlarna i ditt område som publiceras här i tidningen vara en aning dyrare än det du hittar på din supersnabba dator, så ta ändå ett extra varv och fundera på vem som tjänar på det.
Framtiden räddas inte i Geneve, Bryssel eller New York. Den räddas hemma hos dig och mig. Där du och jag bor.
Framtiden räddas inte i Geneve, Bryssel eller New York. Den räddas hemma hos dig och mig.