Ronnie gjorde film av vännens bok
Ronnie Sandahl har skrivit både manus och regisserat till hyllade Tigrar
Jag regisserar de filmer som behöver mig. I Tigrar hade nog mycket strukits.
En blöt natt lovade Ronnie Sandahl att göra film av nyfunne vännen Martin Bengtssons I skuggan av San Siro. 14 år senare har Södermalmsbons Tigrar äntligen biopremiär.
Att löftet skulle bli verklighet tedde sig inte särskilt realistiskt 2007 när Ronnie Sandahl höll på med sin första kortfilm. Sedan dess har han tagit stora kliv via ”Svenskjävel” och inte minst ”Borg vs McEnroe”.
– Martins bok väckte någonting i mig som kändes väldigt farligt, säger han.
– Sedan är jag väldigt fotbollsintresserad också. Boken blev en dörr in till en yta som ingen hade sett. Är det så här det går till egentligen i den världen?
I skuggan av San Siro är Martin Bengtssons egen berättelse om när han som 17-årigt superlöfte värvades till italienska storklubben Inter och efter nio månader bröt kontraktet på grund av psykisk ohälsa.
– Boken har mognat med mig, eftersom det inte bara är en berättelse om en resa in i fotbollsvärlden utan även om en ung mans resa in i vuxenvärlden, säger Ronnie Sandahl.
Tigrar var svår att få gjord, eftersom den bryter mot hur en idrottsfilm ska vara, säger Sandahl. Efter Borg vs McEnroe mjuknade finansiärerna även i länder med utbredd machokultur.
– Där andra sportfilmer slutar är vår film halvvägs. När det går väldigt bra på planen går det sämre och sämre utanför. Det är resan till triumfen – och vad hände sedan?
Hyllar Erik Enge
Martin spelas av Erik Enge, ett – än så länge – ganska okänt namn.
– Han har ett ansikte som kan bära ekot av ett helt liv! utbrister Ronnie Sandahl.
– Jag sa till Erik innan: ”Det här är skådespeleriets motsvarighet till extremsport. Du kommer aldrig vara så här mycket i bild i resten av din karriär.”
Det finns nämligen inte en scen i filmen utan huvudrollsinnehavaren.
– Jag visste redan på manusstadiet, ska jag bygga den här tryckkokaren får jag aldrig ge efter, säger han.
– Det är väldigt lätt att vilja ge honom lite respit. Men han snärjs hela tiden in i sin barndomsdröm. Där hjälper det väl att jag har en viss närhet till prestationsångest och ganska lätt för att ställa mig på kanten av livet och tänka att allt ska gå åt helvete.
Förvandling
Erik Enge fick göra mer än bära filmen med sitt ansikte. Han förändrade hela sitt att gå och prata. Alla sina reaktioner. Och byggde uppemot tio kilo muskler.
– Utomlands frågar de mig: Var fick du tag i en fotbollsspelare som är så bra skådespelare? säger Ronnie Sandahl.
– En sak som aldrig brukar fungera på film är just fotbollsscenerna men där hade jag en fördel eftersom den här filmen inte handlar om en match man ska vinna eller förlora, utan om ett liv som ska vinnas eller förloras.
En stor del av ensemblen är italienare och Ronnies kunskaper i språket är skrala. Så hur gjorde han?
– Det handlar mycket om vilka man omger sig med och om att göra jobbet. Plugga på och klara av att kommunicera. Jag tvingade mig själv att vara väldigt precis. Sedan satte jag tre olika översättare på replikerna för att kunna diskutera nyanserna.
Regisserar
Till skillnad från Borg vs McEnroe och den kommande Hollywoodfilmen Perfect om gymnaster i Atlanta-OS 1996 har Ronnie både skrivit manus och regisserat.
– Jag regisserar de filmer som behöver mig. I Tigrar hade nog mycket strukits. Få hade inlett filmen med en agent som skriker som en gris i 45 sekunder och haft en scen där en fotbollsspelare sminkad som en katt klättrar upp i en byggställning och visar kuken, säger han.