Började som dansbandsmusiker

STOCKHOLM

För utomstående kan det vara svårt att förstå vilket ös det faktiskt är i Erik Simons lilla lokal på Färjestadsvägen. Den har inte öppet mer än några eftermiddagar i veckan – och hur hett kan det egentligen vara med dragspel?

– När jag började trodde jag inte att det var så många som lirade, säger butiksägaren själv.

Tanken är att Erik ska svara på Mitt i:s frågor mellan kundbesöken. Tjenare. Efter fem minuter trillar den första besökaren in, sedan fortsätter det att fyllas på med fler.

Mycket intryck

Självklart provspelas det. Undertecknads tinnitus är kanske inte optimal i intervjusituationer där det en meter bort pågår något av ett pilsnerfilmsmedley. Men för Erik är högtryck av det här slaget mer regel än undantag.

– Det är det här jag älskar, att träffa musiker, säger han.

Tre av fyra som tittar förbi under vårt besök i butiken är äldre herrar. Att dragspel skulle vara någon sorts ”gubbinstrument” opponerar sig Erik dock starkt emot.

– Tvärtom, det är 80 procent tjejer.

Vad gäller åldersspannet har han kunder från sex till 90. De yngsta brukar föredra någon av de mindre dragspelsmodellerna som butiken tillhandahåller.

En kepsprydd kund i mer aktningsvärd ålder har tagit med sig en stadigare bit. Hans svarta låda lystrar till namnet Bugari Armando.

– Fy fan, det här är ett monster! Såna här spel görs inte i dag, utbrister Erik på sin häpna västgötska.

– Vilket otroligt stort dragspel, fyller Sara Hermansson i.

Hon är utbildad pianist på Kungliga musikhögskolan, men jobbet som ”luffare” på Astrid Lindgrens värld tvingade henne att lära sig ett nytt instrument.

Var det att trampa i klaveret? 25-åringen verkar inte tycka så:

– Det är jätteroligt! Som pianist är man alltid otroligt stationär, men med ett dragspel kan man gå runt.

London Calling

I dag står Sara och väger mellan ett rött och ett svart spel. Hon hinner dra ett par melodier från Bullerbyn och Pippi Långstrump innan hon bestämmer sig för det svarta, ett Cancini.

– Låter jättebra, säger hon. – Italiensk kvalitet, bra stämmor, förklarar Erik.

Han har en teori om varför dragspel har blivit så efterfrågade, också bland unga.

– Det som gjorde att de blev ute på 80-talet var att tidigare generationer spelade sönder dem. Instrumentet var överallt!

– Nya förmågor använder det i stället som ett komplement till andra instrument, i grupper till exempel. Så upplever jag det.

Till Eriks butik vallfärdar inte bara figurer från Astrid Lindgrens värld, utan även besökare från övriga Norden samt London.

Kanske har det gått upp för några av dem att dragspel även kan vara framtidens melodi? Erik berättar om en engelsk professor som har spelat in tusentals dragspelslåtar, för att sedan låta en dator bearbeta dem och spotta ut helt nya kompositioner.

– Jag kommer att sitta i ett rymdskepp en dag och reparera dragspel, skrattar Erik.

Kunden Didrik vill ha hjälp med sin mors dragspel från 1908. ”Det blir en totalrenovering”, säger Erik. ”Jag tror ändå jag gör det”, säger Didrik.

● slog igenom som saxofonist i dansbandet Simons.

● 20 år av turnerande, skivinspelningar och hårt festande hade Erik fått nog. Han och brodern Gustaf, de två kvarvarande medlemmarna, lade ner bandet 2006.

●

Det är det här jag älskar, att träffa musiker.

Frank väckte Erik Simons intresse för instrumentet, och bidrog till hans nya vägval i livet.

● öppnade Stockholms dragspelsservice på Färjestadsvägen 10.

● mellan övernattningslägenheten i Stockholm och hemmet i Fellingsbro, där han också har en verkstad.