Henrik har samlat runt 8 000 välkända autografer på 40 år
Garbo. Johnny Depp. Gustav III. De och tusentals till finns representerade i Henrik Scheutz autografsamling. Men allt började med Bosse Larsson.
BLACKEBERG
Skansen, 1981. En elvaårig Henrik Scheutz sträcker fram sitt tomma block till den store allsångsledaren.
– Jag kan fortfarande komma ihåg känslan, hur exalterad jag var när han skrev autografen, säger Henrik.
Inte kunde väl Bosse Larsson veta att han dessutom skrev historia. Hans kråka visade sig vara starten på en resa som 40 år senare har genererat uppskattningsvis 8 000 autografer. För att inte tala om andra slags minnen.
Bowie i Stockholmsnatten På vardagsrumsbordet har Henrik spridit ut ett gäng LPskivor. Ett av omslagen pryds av David Bowies autograf, fångad strax efter midnatt utanför Sheraton i Stockholm.
– Det är stort. Han hade bara en kulspetspenna men det gick ändå, säger Henrik apropå den något tunna krumeluren.
En annan favorit är ett signerat ex av Johnny Cash liveplatta från San Quentin. Henrik drar sig till minnes en episod från när mannen i svart var på Stockholmsbesök tillsammans med tre andra countryartister.
Utanför Grand hotel såg autografjägaren sin chans.
– De kom alla fyra i varsin bil, jag riktade in mig på Cash. Han steg ut och tappade sina glasögon, så jag plockade upp dem åt honom.
Johnny fick sina glajjor, autografjägaren ett nytt tillskott till samlingen. Och så rullar det på hos Henrik: anekdot efter anekdot, om stunder med alla från husguden Ingmar Bergman till amerikanska storheter som Tony Curtis.
Mötet med ”I hetaste laget”-stjärnan ägde rum i London, då Curtis var sjuk och satt i rullstol.
– Det var fantastiskt att få träffa en av de sista Hollywoodlegenderna, säger Henrik. Varför började du samla? – Jag minns inte något speciellt, bara att jag hade ett intresse för kändisar.
Mer poppis förr
Som statist på Stadsteatern kommer Henrik vissa stjärnor extra nära. Att vara ”kändis” räcker emellertid inte för att få ingå i hans autografbibliotek. Det är också viktigt med någon sorts känslomässig relation till personen – oavsett om det gäller barndomsidolen Sickan Carlsson eller Jacob Hård. Tevesportjournalisten kvalar in för sin insats som svensk röst i Tintin, idrott intresserar föga vår samlare.
Politiker då? Jo vars, Olof Palme var en av de första som Henrik började skriva till. Och även Per-Albin Hansson tittar fram i hyllan.
Med dagens ministrar är det sämre ställt.
– Det är svårt att ha personer i sin samling som man avskyr, säger Henrik.
Å andra sidan är inte heller autografsamlandet lika poppis som tidigare, berättar han. 40- och 50-talet var den gyllene eran, men efter 60-talet har intresset dalat.
– Numer är det inte så vanligt att samla så mycket över huvud taget.
Är det kanske mer inne att rensa ut saker?
– Det är vansinnigt. Jag har kommit in i lägenheter som är ”minimalistiska”, det ser befängt ut.
I Henriks tvårummare är situationen i princip den omvända. Men tro inte att han efter 40 år är färdig med samlandet. På omslaget till Abbas LP ”The Arrival” till exempel, där syns ... tre autografer.
Det är viktigt att på egen hand försöka få autografen av kändisen, menar Henrik. Här är ett rimligt undantag.
Numer är det inte så vanligt att samla så mycket över huvud taget.
Det äldre gardet skriver snyggare än dagens stjärnor, tycker Henrik. ”Det är viktigt att autografen har stil, inte bara lite kludd som vem som helst kan skriva.”