Mitt i Sollentuna

Dovhjortar­na stormtrivs i Stockholm – och blir allt fler

Allt började med en liten flock – och ett uppklippt staket

- Eva Tonström eva.tonstrom@mitti.se

sett dem, i stora flockar, på gärden och vid vägar. Vi pratar om Stockholms vackra dovhjortar. Men varför är de så många, just här?

– De brukar stå på den här ängen. Vi kör fram en bit så kanske vi har tur att få se dem, säger Olof Stenhammar och rattar sin Volvo-suv rakt genom terrängen.

Det är okej, för det är hans mark. På det cirka 1 000 hektar stora området Norrnäs och Siggesta lever runt 300 dovhjortar och stammen växer hela tiden, enligt Stenhammar.

– Jag tycker att det är trevligt att ha dem här, de är vackra att se på. I början av juni får de ny päls. Det är då de får det fina mönstret, och fläckarna på ryggen.

Hjortarna rör sig ofta i stora grupper och det går knappt att missa dem om man åker väg 274 på norra Värmdö.

Ryktet säger att alla hjortar på Värmdö härrör från en liten flock som rymde från ett hägn för snart 25 år sen.

– Det stämmer. Jag tog hit de första hjortarna 1990 och hade dem i ett hägn. Sedan en dag, 1997, hade någon klippt sönder stängslet. Då rymde 15 hjortar. Det är de som nu har fortplanta­t sig, säger Olof Stenhammar.

Kalla vintrar stödfodrar han dem med ensilage.

– Men det måste vara ganska många minusgrade­r för att de ska äta av det. De väljer alltid maten i skogen när de kan, minsta tö-grad så struntar de i ensilaget.

När man väl kör på en hjort blir skadorna så mycket värre.

Skjuter 100 om året

För att hålla beståndet i schack skjuter de ett antal hjortar varje år, från september till februari. Men också för att Olof själv är intressera­d av jakt. För tio år sedan sköt de 50 djur, något som ökat till 100 de senaste åren. I år blir det 120.

– Det behövs för att få ner stammen.

Även i Nacka finns det gott om dovhjort, omkring 400 . De flesta lever på Erstaviks marker. Genom åren har de spridit sig till områden som Saltsjöbad­en-Fisksätra, Älta och Hästhagen, även Tyresö.

– Man kan ofta se dem vid viltstängs­let längs Saltsjöbad­sleden, även många längs Ältavägen, säger Mats Lindqvist, viltvårdar­e i Nacka.

Nackas viltvårdar­e skjuter 15–20 hjortar varje år, främst där de upplevs som ett problem, exempelvis vid vägar, enligt Mats Lindqvist.

En egen hjortstam

– Det är förhålland­evis få viltolycko­r med hjort, men när man väl kör på en hjort blir skadorna så mycket värre än med rådjur, säger han.

De första hjortarna placerades på Erstavik redan på 1960-talet, så Nackahjort­arna tillhör en annan stam. Carl af Petersens, som äger det 2 100 hektar stora Erstavik, märker också en långsam ökning.

– Jag skulle säga att NackaVärmd­ö har det största beståndet i länet, säger han.

Af Petersens skjuter runt 150 hjortar per år. Att de trivs just här tror han beror på att det finns mycket mark att röra sig på, och bra med mat. Och de störs inte av människor, tillägger han.

– Det bara är positivt att ha dem här. De äter av våra vallar men det gör inte så mycket.

 ?? FOTO: STETONPHOT­O ?? FLOCKDJUR.
Bild tagen i somras på norra Värmdö.
FOTO: STETONPHOT­O FLOCKDJUR. Bild tagen i somras på norra Värmdö.
 ?? FOTO: EVA TONSTRÖM ?? JÄGARE OCH MARKÄGARE. Olof Stenhammar äger Norrnäs gård och Siggesta gård på norra Värmdö. Varje år skjuts cirka 100 hjortar och mycket av köttet går till restaurang­en på Siggesta gård.
FOTO: EVA TONSTRÖM JÄGARE OCH MARKÄGARE. Olof Stenhammar äger Norrnäs gård och Siggesta gård på norra Värmdö. Varje år skjuts cirka 100 hjortar och mycket av köttet går till restaurang­en på Siggesta gård.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden