Kaahs nya album en resa i tiden
Gammal musik får ny chans
Under tidiga 2000-talet var Kaah den ohotade svenska soul- och funkkungen. Med fyndet tidigare i år i källaren med gammalt material dammar han nu av tronen.
Historien om Kaahs nya album är egentligen helt osannolik. Men inte desto mindre sann. I sin källare hittade han tidigt i våras mängder med outgivet material på allt från gamla hårddiskar till CD-Rskivor och rullband.
– De första är från 1999 och de senaste från 2019, berättar han om materialet som nu blivit albumet ”Tis ja dör”.
Inte blivit ogjort
De äldsta av låtarna är inspelade i en studiokällare på Drottninggatan efter Kaahdebuten ”Kaahlender” 1998. Många låtar gjordes med soulbandet Jideblaskos, Kaahs följeslagare under många album och turneér. Andra har tillkommit ensam vid pianot eller tillsammans med kompisarna i elektroinfluerade SLS (Swedish Love Story).
Hur var det att lyssna?
– Kul. Samtidigt var känslan ”Har jag gjort det här?”. Men någonstans fanns allt ändå i muskelminnet. Det har varit kul att gör det här, så att allt inte har blivit ogjort.
Blev det något av en tidsresa till den du var då?
– Nja, kanske.Men med det sagt, det var ju inte så länge sedan även om jag mentalt inte är där längre.
Än så länge är det ”Tis ja dör” en digital angelägenhet, men möjlighet att albumet kan bli fysiskt längre fram. Men den 6 oktober mötte musiken publik vid en konsert på Kulturhuset. En konsert som Kaah och hans musiker sett fram emot länge. De spelade en och halv timme.
– Jag skulle inte ha något emot att stå på scen i två, tre timmar. Men nu har vi ju knappt spelat något på några år och måste ha tid att repa, säger han, spelsugen och ivrig efter fler scentillfällen.
20 år sedan storhetstiden
Kaahs stormaktstid på den svenska soul- och funktronen var under millenniets första år. Sedan en paus för en civil karriär som något så osvängigt som bokförare. 2019 kom albumet ”New Orleans” sex år efter ”Matcha din look”, som i sin tur gavs ut tio år efter ”Jideblasko international” 2003.
Ändå har han har gjort avtryck i den nutida svenska musiken. Som Ana Diaz, där man i hennes ”Bästis” kan hitta spår av hans ”Kalla mig Kah”, en låt om respekt, eller ännu hellre självrespekt. Eller Malmömusikern och soulmannen Albin Gromer, som kört Kaah-covers på sina spelningar.
– Jag har ingen riktig superkoll även om jag har hört något. Jag tänker inte riktigt så. Men det är förstås hedrande, säger han blygsamt.