Etikett – en vara med kort bäst före-datum I I

FÖRSIKTIG VÅRKÄNSLA. Trots allt – kvällarna blir allt ljusare och vårblommorna spirar. den tyska sociologen Norbert Elias verk ”Sedernas historia”, (översatt till svenska 1989) får man lära sig att en etikettskribent på medeltiden ansåg det det vara påkallat att upplysa om att det var helt fel att snyta sig i bordsduken på finare middagsbjudningar. Det är fortfarande en bra tumregel.

Etikett är annars en färskvara som förändras efter förutsättningarna. Som det här med att sitta bredvid andra i kollektivtrafiken. Före coronapandemin var det helt klart ett etikettsbrott att slänga väskan på sätet bredvid sig på bussen eller pendeln och på så sätt hindra någon annan att sätta sig där.

Men när pandemin grasserade som värst var det istället ofint att ens dela en fyra på tunnelbanan med någon annan.

Så i början av februari kom en ny giv.

Så i början av februari kom en ny giv. Ett par dagar efter att restriktionerna släppte åkte jag buss från jobbet. Det var ganska fullt. En person satt längst in på varje sätespar. I mittgången stod folk. Just den här dagen kånkade jag både på tung matkasse och en väska med träningskläder, bussen krängde i halkan. Kunde jag kanske sätta mig på ett av de tomma sätena? Nja, en kort blick på den tomma platsen bredvid en man i min egen ålder renderade en sträng blick. Inte där alltså. Lite längre bak tittade en kille upp från sin mobil och nickade lite. Okej, där. Jag satte mig längst ut på kanten av sätet. Så ovant att sitta bredvid en främmande människa!

Ett par veckor senare dråsar jag glatt ner på sätet bredvid andra. Efter två år av ständigt avståndstagande är bäst före-datumet för etiketten passerat. Nu känns det faktiskt riktigt najs att dela en fyra med tre andra.