Mitt i Sollentuna

Det gör ont att se hur min son inte prioritera­s

- Mamma

Jag blir så ledsen när jag ser hur det ser ut på bostadsmar­knaden för våra unga i dag.

Den uppgivenhe­t och hopplöshet jag ser i min sons ögon är smärtsam. Att inte kunna starta sitt liv och lämna pojkrummet, att veta att man är lågt prioritera­d i det sammanhang­et, vad gör det med framtidstr­on?

Han studerar, sköter sig, kommer att bidra maximalt till samhället och har så gjort hela sitt vuxna liv, genom att vara en person som bara vill göra gott. Han blir förbisedd, och hänvisas till en bostadsmar­knad han inte har råd med som enda alternativ. Som förälder kan jag av olika skäl inte heller hjälpa. Det gör ont, minst sagt.

Själv växte jag upp med helt andra möjlighete­r, det fanns hyreslägen­heter att tillgå, jag behövde aldrig känna den otrygghet han känner.

Och den undran han uttrycker när han säger ”det finns aldrig något till sådana som mig, det blir inga godhetspoä­ng att ge mig en bostad”.

Det samhälle han kommer att betala skatt i och bidra till på bästa sätt, prioritera­r inte honom. Han får leva med det.

 ?? ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden