Många känner att man skiljer på folk och folk
•Självklart ska vi ta emot de ukrainska flyktingarna, tycker alla stockholmare vi pratar med. Men för många med familjer som flytt från andra krig finns något som skaver. ”Segregeringen kan öka”, säger Zahra Hani, Sätra.
FLYKTINGMOTTAGNING. Åsikterna går isär: Behandlar vi alla grupper lika?
Vid ett träbord uppe på Skärholmsterassen, strax ovanför stora torget, sitter två unga kvinnor och försöker lösa ett problem. Bredvid dem står en vattenflaska, på bordet ligger ett skrivblock och en penna.
– Vi är från Ukraina och kom hit för två veckor sedan. Nu bor vi tillfälligt hos bekanta. Vart vi ska ta vägen sen vet vi inte, säger den ena kvinnan via telefonens översättnings-app.
Förbi de nyanlända på bänken hastar Skärholmsbor på väg hem eller på väg ner till tunnelbanan. Mitt i ställer frågan: Hur upplever ni den omsvängning som skett i Sverige när det gäller flyktingmottagandet?
Åsikterna går isär.
– Det är klart vi ska hjälpa, de flyr från ett krig. Det skulle kunna hända mig i mitt land också. Om jag hjälper i dag, då kan jag få hjälp om det händer mig i morgon, säger Kasem Elbalam, Skärholmen.
Görs det skillnad mellan olika flyktinggrupper tycker du?
– Nej, Sverige har ställt upp väldigt bra för mig också. Sverige har ett fint hjärta. Det är bästa landet, säger Kasem.
27-åriga Zahra Hani från Sätra har en stor nyckelknippa i handen och hemtjänstens logga på arbetsbyxorna.
– Det är bra att vi tar emot dem, men det känns ändå som att man skiljer på folk och folk. Det pågår krig i Syrien och Sydsudan också, men för dem är gränsen stängd, säger hon.
Vad tänker du om det?
– Jag tror det är raskortet faktiskt. Att de som kommer nu är blonda och blåögda, säger Zahra.
Hon menar, precis som flera andra vi pratar med, att det som sker nu får konsekvenser för sammanhållningen i Sverige.
– Det ökar segregeringen, människor känner inte samma tilltro. En kollega till mig har en mamma som har varit här i 12 år. Nu ska hon skickas tillbaka till Afghanistan, där det också pågår krig. Samtidigt som andra kommer hit med bussar. Det är klart att det inte känns bra, säger Zahra.
Jonna Mannberg är ordförande i föreningen Refugees Welcome Stockholm som har jobbat ideellt med flyktingmottagning sedan 2015.
– På en månad har vi fått 4 500 anmälda volontärer. Engagemanget var stort 2015, men det är ännu större nu, säger hon.
Vi måste prata om det, annars kan det minska tilltron och känslan av att tillhöra samhället.
Att Ukraina ligger närmare och att många upplever ett hot från Ryssland mot Sverige kan spela en roll, tror Jonna Mannberg.
– Men det skapar en frustration bland folk som inte känner att de blivit mottagna på samma sätt. Som inte fick gratis kollektivtrafik. Med asylärenden som drar ut år efter år, som fortfarande är kvar i limbo. Många mår väldigt dåligt. Det är klart det tär på psyket att känna sig oönskad.
I bästa fall kan det komma något positivt ur den nya öppenheten, menar Jonna Mannberg.
– Det kan kanske öka förståelsen också för dem som kom tidigare. Men vi måste prata mer om det här, att alla måste bemötas lika. Annars tror jag det kan minska tilltron till demokratin och känslan av att tillhöra samhället.