Hemester i stan bra – men rivieran bäst
D et luktar lite sött, det blåser, luften är varm och fuktig. Jag tar de sista stegen ut från spårvagnen och sätter foten på kullerstenen i den nya staden.
Då vet jag – det är kört.
Efter flera år av semestrande i stugor vid kusten, tältnätter i Stockholms skärgård och ett par turer till länets spa- och konferensanläggningar trodde jag att jag fått mersmak. För hemestrandet alltså.
Jag stegar vidare in i myllret på de trånga gränderna i Vieille ville. ”Bonjour, mademoiselle” säger handlarna, merci säger jag när en fransman räcker över bägaren med gelato, kokosoch mangosmak har jag valt. Det är kört.
Samtidigt var ju förra sommaren kanske den bästa någonsin. Knappt något planerande, jag tog dagen som den kom och jag slapp omständliga resor och obegripliga hotellsajter.
Plötsligt tar de vackra fasaderna slut och med staden i ryggen blickar jag ut över det azurblå havet. Okej, det är kört.
Hörde jag Nordens Venedig?
Jag kommer inte stanna på hemmaplan varje semester. Känslan av att det inte gör någonting alls att ge upp utlandsresor till vackra stränder och städer, och de miljödåliga flygresor de kan innebära, är som bortblåst efter några dagar, eller helt ärligt de första timmarna, i Nice. Men visst önskar jag fler miljövänliga alternativ. Så i sommar håller jag mig ändå på hemmaplan. Efter ett år längtar jag trots allt till årstiden då Stockholm gör sig bäst – sommaren! Hörde jag Nordens Venedig?