Obehöriga äga ej tillträde – på din bekostnad
En dag, när jag bodde i Farsta, behövde jag plötsligt både blipp och kod för att ta mig in i min port. Tydligen var vår avkrok av stadsdelen svårt plågad av oönskade element som gärna strök runt i våra trapphus. I alla fall om man skulle tro BRF:ens styrelse.
Vid varje besök och hemleverans blev jag tvungen att springa ner fyra trappor för att öppna porten. Samma för paret i 90-årsåldern i dörren mitt emot. Omaket gjorde att synpunkterna haglade in till styrelsen.
”Vi har sedan nya låssystemet installerades faktiskt inte en enda rapport om obehöriga i trapphuset”, löd svaret.
Tro fan det. Vi som bodde där kom knappt in.
Jag tycker mig här ana en trend: minsta upplevelse av otrygghet ska kväsas, oavsett om det sker på bekostnad av boendes bekvämlighet.
Låt mig fortsätta min anekdotiska bevisföring med ett exempel till. I dag bor jag i en hyresrätt några stationer utanför tullarna. Nyss utrustades våra sopnedkast och återvinningskärl med lås.
”Många obehöriga slänger sopor här”, hette det. Inget jag märkt, men okej.
Att källsortera är nu lite av en akrobatakt. Med en hand måste luckan till pappinsamlingen hållas upp för att inte med en smäll åka igen, samtidigt som man med andra handen med stor fingerfärdighet ska lyckas krångla in en pizzakartong eller ett mjölkpaket. Nåväl. Visst har vardagen försvårats för alla i huset, men vi kan alla sova gott med vetskapen att ingen åker snålskjuts på våra sopor.
Vid varje besök och hemleverans var jag nu tvungen att springa ner fyra trappor.