Inte cyklister som sliter mest på naturen

Svar på insändaren ”Hur ska vi få stopp på dessa skogscyklister” (nr 19, 2022).

Mycket av ilskan mot ”skogscyklisterna” verkar bygga på missuppfattningar: en cykel sliter på naturen ungefär lika mycket som en vandrare eller löpare.

Även om stigcykling blivit populärare de senaste tio åren så är fortfarande löpare och vandrare hundrafalt fler och står för den absoluta majoriteten av det slitage som håller en stig öppen.

Jag har själv cyklat på Järvafältet sedan tidigt 90-tal, långt innan stigcykling var speciellt stort, och spåren över hällarna där fanns redan då. Skapade av löpare, vandrare och kanske från början av militärer när de hade fältet som övningsområde.

Löpare och vandrare är hundrafalt fler.

Som stigcyklist är man inte heller intresserad av att köra i mossan, både av det enkla skälet att de flesta av oss inte vill förstöra och det är dessutom mycket lättare att köra över barmark.

Jag upplever inte att spåren blivit bredare. Det jag säkert vet är att det finns tiotusentals kvadratmeter orörd mossa runt spåren som ingen någonsin cyklar över!

Jag förstår att signaturen ”Miljömuppen” vill ha sin natur för sig själv och fredad från andra användare men vi lever i en tätbefolkad storstad och vi får vackert samsas om den natur som finns att tillgå.

Oavsett om det är vandrare, löpare, orienterare, ryttare, stigcyklister eller korvgrillande dagisklasser!