Är vi stolta över att vi trampar på andras tro?
Det som hände under påsken när den heliga Koranen brändes på flera platser var fullständigt oacceptabelt. Vi svek dem som står utanför.
Böcker brändes i Kina. Böcker brändes i Nazityskland. Justitiekanslern ville bränna upp hela författaren Cissi Wallins bokupplaga.
Nu tillät vi brännandet av en helig skrift som är utomordentligt viktig för troende muslimer världen över. Vi lät den brinna i demokratins namn. Vi tog oss rätten att visa oss stora och att vi står över andra människors trosuppfattning.
Vi har en kulturelit/vänster som anser att vi måste få uppföra oss som vi vill. Att vi inte behöver respektera andra människor. Att vi kan trampa och förringa och trycka ner och visa att vi inte behöver visa andra den respekt som vi kräver att andra visar just mig.
Vi kränkte denna viktiga bok i namnet av vår tolkning och uppfattning om ordet demokrati. I namn av demokrati brände vi och yvdes över vår
Ej enligt skribenten. egen förträfflighet att kunna trampa en annan människas redan ömmande tår.