Malmvägens servicehus – då och nu
Z Malmvägen brottas med ett negativt rykte. Annat var det för 50 år sedan, när husen satt ihop med en gång fylld av butiker och service. Kerstin Ellström som bott här sedan 1972 saknar gemenskapen. För 50 år sedan knöts husen samman med service och
Den 1 juni 1972 lämnade Kerstin Ellström och hennes två små döttrar Dalarna och flyttade in i ett nybyggt höghus på Malmvägen.
– Jag tänkte att herregud det bor ju nästan lika många bara i min port som i min hemkommun, säger Kerstin.
Hon blickar ut mot Malmparken och det likadana huset på andra sidan av den upphöjda innergården.
Adressen är en annan i dag, Mässvägen, men balkongen hon står på är den samma som för drygt 50 år sedan.
– Jag har trivts bra. De har gjort ett stambyte men köksluckor och nästan allt annat i köket är kvar från 1972.
Från början var det ett enda hus, visserligen med tio uppgångar, men sammanbundna av en 900 meter lång gång i bottenplanet.
Det kallades för servicehuset och där fanns bland annat mataffärer, apotek, systembolag, bank, hemtjänst, festlokal och motionssal.
– Och många små specialbutiker. Begravningsentreprenör fanns inte, men allt man behövde i livet fanns i huset.
Dessutom låg en reception i mitten av huset, bemannad av tre servicevärdinnor.
– Det var en trygghet, särkilt när ungarna inte gick på fritids längre. De kunde lämna in sina hemnycklar så att de slapp ha det ansvaret, minns Kerstin.
Man kunde få hjälp med posten eller blomvattning när man var bortrest, och det gick att låna symaskin, slagborr och andra verktyg.
– Men det upphörde efter ett tag. Det sköttes nog inte av alla, det var ju ett stort hus, säger Kerstin.
Modern tanke
Det fanns en modern tanke bakom servicehuset. Man tänkte att samhällsförändringar med allt fler yrkesarbetande kvinnor och fler pensionärer som bodde i ensamhushåll skulle ställa nya krav på boendemiljön.
I servicehuset fanns barnomsorg och en restaurang kunde erbjuda mat för den som inte hann laga själv. Livspusslet skulle gå ihop.
– Det var väldigt unikt, och uppmärksammat i media. När jag hade bott här i ett år var tysk tv här och filmade på min dotters dagis och jag blev intervjuad, säger Kerstin.
I dag brottas Malmvägen snarare med en negativ klang, i alla fall bland många
som inte bor där. Sollentuna är segregerat och Tureberg klassas som ett utsatt område.
Ett dråpslag kom 1975, enligt Kerstin. Då stod Sollentuna centrum klart och många av butikerna i inomhusgången flyttade dit.
– Bara små butiker som inte hade råd att flytta med blev kvar, och de självdog efter ett tag.
Samtidigt inleddes tidigt en stor omsättning på hyresgäster. I början var det ganska blandat med många studenter och innovatörer som flyttade in berättar Kerstin. Men så skedde ett slags statusvandring när radhusområdena i Tegelhagen, Norrviken, Kärrdal och Viby blev klara. Många försvann, kvar på Malmvägen blev de som inte hade möjlighet att flytta.
Sociala problem
I mitten av 1980-talet började problem att uppstå främst i sex av husen som hade ettor med kokvrå. De nästan 200 smålägenheterna blev ett slags övergångsboenden för människor med sociala problem från hela Storstockholm.
– Många som flyttade in mådde dåligt, en del kom direkt från Beckomberga, säger Kerstin.
Från början fanns en social idé med smålägenheterna. Socialförvaltningen skulle stötta de boende, men det fungerade inte och det blev stökigt i området.
Efter något år stängdes den långa gången på nätterna, men den var öppen dagtid ända till 2005.
Då skulle en totalrenovering för 1,2 miljarder kronor lyfta Malmvägen. Men pengarna tog slut och projektet lades på is, förutom att gången styckades upp.
– Jag tror inte på den förändringen, men samtidigt kan jag förstå den. Det var inte lätt för polisen att få tag i någon som hade 100 utgångar att välja på, säger Kerstin.
De senaste åren har Sollentunahem sålt stora delar av huset, nu finns tre hyresvärdar och en bostadsrättsförening. Kerstin var emot utförsäljningarna. En gemenskap har gått förlorad, menar hon.
– Servicehuset var nog lite för stort, men annars ett perfekt hus enligt mitt sätt att se.
Många som flyttade in mådde dåligt.