Rubarths bok om sig själv
Bicikletamål mot Bajen, stort klubbhjärta och allsvenskt rekord i röda kort. AIK-ikonen Mats Rubarth lämnade få oberörda på planen. Nu i veckan släpper han en bok med sin egen fotbollshistoria.
Inte mycket är sig likt vid Råsunda. Hela den anrika stadion är numera riven och bara minnena finns kvar. En som är sig desto mer lik är Mats Rubarth. Det långa håret är kvar och han ser ut att hålla matchvikten hyfsat intakt. Det är nu drygt åtta år sedan den i dag 39-åriga yttermittfältaren sprang upp och ner längst vänsterkanten på Råsunda. En epok som faktiskt startade i en bubbelpool.
– Jag hade ett surr med klubbchefen i Örebro i bubbelpoolen på Eyrabadet. ÖSK behövde pengar och var villiga att sälja. AIK var stora även då och var intresserade. Inte minst efter en stark match som jag gjorde på Råsunda. Stefan Söderberg ringde och väckte mig varje dag i tre veckor om att skriva på. Jag är glad över det valet, berättar Mats Rubarth.
För drygt 1,5 miljoner kronor blev han AIK-spelare före säsongen 2001. Debuten kom mot BK Häcken.
– Kalle Corneliusson hade just skadat sig efter den berömda gurk-skärningen. Hans olycka blev min lycka. Det kändes skitfräckt och vi vann. Det var en bra start och en härlig känsla.
Genombrottet kom sedan mot Bajen 2001.
– Jag lyckades med det mesta. Helt sjukt egentligen och ett lika sjukt mål. Jag fattade egentligen inte vad jag gjorde men bollen gick in i krysset. En sjuk jäkla känsla, säger Mats om bicikleta-målet 2001 som blev hans ”visitkort”.
I åtta säsonger visade han glöd för klubben från sin ytterposition. Vissa säsonger var lättare, andra desto stormigare. Mats var med om flera tränarbyten och dessutom degraderingen 2004.
– Personligen var jag bra vartannat år, ungefär. 2001, -03, -05 och -06 var mina bästa i AIK. Annars var det halvmediokert med ljusglimtar.
Men 2008 var det slut. Efter 154 matcher avslutade bollvirtuosen karriären.
– Det var naturligt att lägga ner, när man inte är lika vass längre tryter motivationen. Både jag och AIK kände att det var dags.
Slutet i AIK var även slutet på hela fotbollskarriären.
– Det hade varit svårt att byta från Råsunda och våra fantastiska fans. Ljudmattan var helt underbar och det var ingen slump att jag var som bäst på Råsunda. Jag kunde springa tills jag stupade där.
– Det var svårare att tända till på Rambergsvallen (Göteborg), om man säger så. Det låter lite oproffsigt kanske, men jag byggde karriären på motivation och behövde den gnistan.
En motivation och gnista som han gång på gång visade för publiken. Mats gav allt och lite till. Kanske lite
väl mycket ibland.
– Jag har alltid varit dålig på att bli av med bollen. Jag var en tjurig spelare som tände till lätt. Dessutom var jag en extremt klumpig försvarare och det blev lätt snett. Jag gillade alltid att ge tryckare och sätta mig i respekt.
Rubarth har satt sina spår i mångas minnen, men även i rekordböckerna. Tillsammans med Claes Cronqvist leder han röda kort-ligan i Sverige.
– Sju är inte så mycket ändå, jag höll ju på länge och spelade. Men det är en kul kuriosa och kul att leda något. Jag behövde ju vara arg för att prestera.
Efter fotbollskarriären satsade han på musiken och har även lite andra projekt. Bland annat en travhäst, och så filar han på en podcastidé och en barnbok. I dagarna kommer en bok om honom själv som han skrivit ihop med Josefin Lindén.
– En fotbollsbiografi från början. Om AIK och intervjuer med personer såsom Alm, ”Nebo” och Norling. En bok för den inbitna AIK:aren. Att ha en bok om sig själv är en blandning av total hybris och ödmjukhet. Mycket i boken är bakom kulisserna och hur tankarna gick för en kanske inte helt vanlig fotbollsspelare.
Jag behövde ju vara arg för att prestera.