Lyckad cup för asylsökande
På Nybodagatan i Skytteholm bor en före detta blomsterförsäljare som älskar vampyrer. Nu kommer Mikael Manséns andra bok ”Guds synd: Mörkrets barn”.
”Efter dödandet kommer mardrömmarna.”
Steget från utsikten mot vintriga Skytteholmsparken till bakgatorna i 1890-talets London och en ung blodtörstande antikhandlare känns ganska långt. Men har man åkt dit på vampyrer så är det bara att skriva på.
– Jag har hela tiden en känsla inombords, en massa att få ur mig. Det tar aldrig slut. Jag har redan tre–fyra böcker färdiga i datorn, berättar Mikael Mansén när vi träffas vid köksbordet på Nybodagatan.
En litterär förebild är John Ajvide Lindqvist, som bland annat skrivit ”Låt den rätte komma in” om en liten vampyrflicka i Blackeberg. En annan är Bram Stoker som 1867 gav ut den klassiska vampyrromanen ”Dracula”.
Mikael Mansén kallar genren ”vacker skräck” med en hel del vemod invävd.
– Jag älskar tonen i vampyrberättelser. De är inte bara bloddrypande. Även det onda, monstret, har känslor. Det finns alltid en förklaring. Vampyrer är komplicerade personligheter. Efter dödandet kommer mardrömmarna.
Samtidigt saknar vampyrer mänskliga spärrar.
– Vampyrer släpper kontrollen. De tar vad de vill ha. Är man redan fördömd så har det ingen betydelse vad man gör.
Mikael Mansén arbetar disciplinerat. Går upp runt halv sju, skriver en dryg timme, lagar frukost till sambon Isabell och fortsätter sedan skriva fram till lunch. Efter lunch fortsätter han med skrivandet eller läser igenom morgonens arbete.
– Jag blir helt uppslukad när jag skriver. Ibland när jag läser igenom mina egna texter har jag svårt att ta in att det är jag som har skapat hemskheterna.
Debutromanen gav han ut själv men nu har han kontrakt med ett förlag.
– Böckerna är det enda som jag har fullföljt i livet. När jag höll min första bok i handen tänkte jag ”nu hamnar jag på Kungliga biblioteket och blir odödlig”.