Ge dem bara lite tid

Några klarlägganden: Samtliga nyanlända i modulbostäderna står i bostadskö.

Idet här numret skriver vi om trygghet. Själv har jag under åren bott i en hel del så kallade utsatta förorter och aldrig känt mig särskilt otrygg. Däremot var jag ofta lite osäker när jag trampade runt i nya kvarter. Hur högt trygghetsindex de än råkade ha. Kanske är det just det som känns otryggt, det som är främmande.

Tanken slår mig när jag skummar kommentarerna till våra artiklar om de nyanländas situation i Solna.

En del inlägg får nackhåren att resa sig. Okunnigheten är total. Eller också hakar de så kallade tyckarna medvetet på den populära trenden att ignorera fakta. Några klarlägganden. Anteckna, vid behov: Samtliga nyanlända i modulbostäderna står i bostadskö. Alla är inskrivna på arbetsförmedlingen eller studerar. Ingen ligger på sofflocket och lyfter bidrag (soffor går för övrigt inte in när man delar 19 kvadrat på två personer).

Ingen vill fortsätta leva på bidrag (och det handlar inte om några stora summor, jag försäkrar).

De kanske inte ser ut som vi, eller pratar som vi. Men de har definitivt samma drömmar som vi. Att på egen hand skapa sig ett bra liv.

I modulbostäderna har jag mött allt från utbildade tolkar och bilmekaniker till lärare, litteraturvetare och datatekniker.

Jag är säker på att det stora flertalet av dem kommer att bli en tillgång både för både Solna och det svenska samhället. Ge dem bara lite tid. Det är vi som ska öppna dörren.