Ska man förbjuda mobiler i skolan?
Eleverna: Politikerna är fel ute
Mobilförbud i skolan har blivit en het politisk potatis inför valet. Många lärare har ställt sig positiva till att förbjuda mobilerna, men eleverna själva ser inte något behov av totalförbud.
En bra hjälp i skolarbetet eller ett orosmoment i klassrummet som i värsta fall kan leda till mobbning? Från nästan ingenstans dök frågan om mobilförbud i skolan upp som en het valfråga.
Liberalerna och Socialdemokraterna på riksplanet har redan stuckit fram hakan och uttalat sig för ändringar i skollagen som möjliggör ett nationellt förbud mot mobiler i klassrummen.
Partierna verkar ha stöd av lärarkåren. I en undersökning utförd av Enkätfabriken på uppdrag av Telenor ansåg 77 procent av lärarna att ett mobilförbud i skolan är bra, 51 procent tyckte att det är väldigt bra.
Nästan nio av tio skolor, 88 procent, har redan någon form av regler. Åtta procent av de tillfrågade skolorna hade infört totalförbud mot mobiltelefoner under skoltid.
Men än så länge är det rektorn, inte politikerna, som bestämmer hur eleverna ska hantera sina mobiler.
– En del lärare kanske är hjälpta av ett förbud, men jag ser det framför allt som en ledarfråga i klassrummet. Det finns större problem i dagens skola än mobiler, säger Curt Ohlsson, rektor på Bergshamraskolan.
Anna Forslund är svensklärare på samma skola och har följt debatten noga. Bit för bit har hon svängt från att vara helhjärtat för ett förbud till en mer kompromissvänlig hållning.
– Fram till nyligen var jag stenhårt för ett förbud. Framför allt är det riskerna för mobbning som har gjort mig upprörd. Men jag har tänkt om lite. Vi måste erkänna att tekniken har utvecklats. Att lära ut ett bra förhållningssätt till mobiler är kanske viktigare än förbud.
David Martin, 16, Parsa Gohair, 13, och Luana Ab- raha, 14, går i olika klasser på Bergshamraskolans högstadium och är helt överens. Mobiler stör inte och ett förbud skulle bara orsaka problem och irritation.
– Det finns ingen som sitter och kollar i mobilen på lektionerna. Det kanske har hänt någon gång, men då har läraren sagt till och eleven har fått lämna ifrån sig mobilen, säger Luana.
– Enstaka personer kanske använder mobilen på fel sätt. Men då ska man koncentrera sig på dem i stället. Det är fel att alla drabbas, säger Parsa.
Tvärtom anser alla tre att mobilerna underlättar skolarbetet.
– Ibland fungerar mobilerna bättre än datorerna vi har här på skolan. Dessutom kan man ta en bild om läraren har skrivit mycket på tavlan, säger David.
Under vissa lektioner är det till och med tillåtet att lyssna på musik i hörlurar.
– Jag koncentrerar mig bättre då. Speciellt under bildlektionerna säger Luana.
Men en stor del av ungdomarnas mobilvärld når inte ut till vuxna. Efter metoo-upproret spreds ett ked- jebrev på snapchat att december skulle vara en ”tafsarmånad”.
– Jag hade ingen aning om det förrän en elev berättade, säger Anna Forslund.
Kedjebrevet fick aldrig fäste i Bergshamraskolan.
– Men det är just sådana embryon till mobbning som
är farliga. Allting sprids så snabbt i mobiler, säger Anna Forslund.
Barn- och utbildningsnämndens ordförande Marianne Damström Gereben (L) har inte fått några signaler om att mobiler skulle vara ett problem i Solnas skolor. Sta- den har dessutom inlett ett samarbete med organisationen Friends.
– Syftet är att förebygga mobbning och trakasserier. Det viktiga är att skapa ett förtroende mellan barn och vuxna, att eleverna vågar berätta vad som händer i deras mobilvärld, säger hon.
Att mobiler spelar en stor roll i ungdomars värld råder det inget tvivel om. David, Luana och Parsa har glömt både det ena och andra hemma. Men ingen har gått till skolan utan mobil.