Hos häktesprästen Maria får intagna prata om sitt mörker
”Livet och dess orsakssamband är komplexa och sällan svartvita”
häktesprästen Maria kommer till jobbet möter hon människor som är misstänkta för brott som mord, misshandel eller våldtäkt. Hennes uppgift är att stötta dessa människor genom samtal. ”Det kan vara en oerhörd smärta som väller fram när vi pratar” säger hon.
”En människa är så mycket mer än sin värsta handling.”
Det säger häktesprästen Maria som svarar på frågan hur det kan vara att sitta mittemot en intagen som har bragt en annan människa om livet. Hon är en av själavårdarna på häktet i Sollentuna och berättar att hon sällan känner sig rädd:
– Det är en oerhörd skillnad att möta en häktad med sin egen historia och samtidigt läsa om den i tidningen. Livet och dess orsakssamband är komplexa och sällan svartvita, säger Maria.
Men med anledning av sin yrkesroll vill Maria inte ha med sitt ansikte eller efternamn i tidningen.
Häktet i Sollentuna har 244 platser som är uppdelade på flera avdelningar. Här sitter personer misstänkta för brott från hela Stockholm. De intagna sitter både under restriktioner och på öppna avdelningar, beroende på vilket brott de misstänks för.
Här jobbar ungefär 170 personer, däribland så kalllade själavårdare. Deras uppgift är att prata med de intagna och hjälpa dem att bearbeta sin situation, berättar Maria.
– Det är ofta en krissituation att bli häktad och förlora kontroll. Det något som ofta leder till en kris. Då är vi en trygghet. Vi kommer utifrån och har absolut tystnadsplikt, vi för inte vidare något om det som vi pratar om.
Ingen dokumentation
En själavårdares uppdrag är att vägleda genom samtal och vara ett stöd. Innan samtalen känner Maria oftast inte till något om den intagnes eventuella brott.
– Det kan vara försonande att lyssna på en människas berättelse. Om det till exempel finns droger så kan den intagne själv vara frågande inför sin egen handling. Det kan vara frestande att tänka inför svåra brott att det är en artskillnad mellan oss människor, men det är snarare en gradskillnad.
Absolut tystnadsplikt
I häktet sitter personer som är tillfälligt frihetsberövade, i väntan på polisens utredning av brottet. Maria är en bland 180 präster, imamer, pastorer och diakoner som arbetar med själavård inom kriminalvården i Sverige.
Hon arbetar under så kalllad absolut tystnadsplikt och får under inga omständigheter dela med sig det hon hör:
– Många människor bär på livsmönster som ibland sträcker sig över hela generationer, och det har jag stor respekt för att inte är helt enkelt att bryta. Det kan vara en oerhörd smärta som väller fram under samtalet.
Kan man förlåtas för alla brott?
– Jag tror att guds kärlek räcker till förlåtelse, men det förutsätter också att en människa kommer till insikt om den skada som den har åsamkat. I det finns en lång försoningsprocess. Det finns en väg till förlåtelse, men vem ska begära av ett offer eller en anhörig att förlåta?
Maria träffar uppemot sex personer om dagen på häktet i Sollentuna. Alla fall och människor är olika och ska behandlas med respekt, påpekar hon.
En stor vinst är att se personer förändras under samtalet – när de säger att de vill ändra på sitt liv.
– Det är värt otroligt mycket, säger hon och tilllägger:
– Tvärtemot vad man skulle kunna tro så har jag inte under de här sex åren inom kriminalvården blivit mer cynisk, utan förhoppningsvis fått en större människokärlek.
Det kan vara försonande att lyssna på en människas berättelse.