Här får alla känslor plats på parets staket i Duvbo.
Människor i alla åldrar har senaste veckorna stannat till och skrivit eller läst hälsningar längs med ett tomtstaket i Duvbo. Bakom initiativet står konstnärsparet Lis Rohlin och Johan Westin.
Konstnärsparet Lis Rohlin och Johan Westin hade som många andra otaliga tankar kring coronaepidemin när de fick en idé.
– Vi insåg tillsammans att vi ville göra något. Men någon vision om vad idén skulle leda till hade vi inte, säger Lis Rohlin.
Paret landade i att låta sitt staket utanför villan i Duvbo bli en plats för människor att lufta sina tankar och känslor på. Längs med tomtens staket satte de upp plankor, papperslappar och pennor. Tanken är att förbipasserande kan stanna till och skriva några rader.
Att pennorna vajar i vinden ser Lis som en viktig del i installationen.
– Det ger lite liv.
Hoppfullt
Texterna på brädorna ingjuter hopp om en ljusare framtid. Flera uttrycker att det ska gå över, bli bättre och uppmuntrar alla med att de ska ta vara på sig själva och sina anhöriga.
– Jo, vi tycker att texterna ger uttryck för att det finns hopp. Kärlek och omtanke, säger Johan Westin samtidigt som Lis visar en av de senaste texterna för en granne som rastar hunden.
– Alla har rädslan, ångesten, men det här blir som en dialog och många blir glada av vad de läser, fortsätter Johan.
Om Lis eller Johan befinner sig på tomten händer det att passerande vill prata av sig en stund.
– Alla behöver det, säger Lis.
Torkat texter
Paret har fått plocka ner lappar för att bereda plats få nya. Trots att Johan och Lis, efter senaste regn- och stormvädret, försökte torka lappar med frottéhanddukar kunde inte alla räddas. Allt är dock fotodokumenterat av Johan som är fotograf.
Vad de i efterhand ska göra av dikter, ritade påskägg och hälsningar är en levande fråga. De vet inte än.
Lis tar några steg och pekar på en lapp som ett barn skrivit.
– Barnen är väldigt raka. De skriver precis vad de känner och tänker, säger hon.
Som i önskan: ”Jag vill att alla sjukdomar ska försvinna”.
Vi insåg tillsammans att vi ville göra något. Någon vision om vad idén skulle leda till hade vi inte.