”Har försökt att inte bli smittad”

UTAN HEM I KRISEN. Äldre hemlösa en extra utsatt grupp: ”Behöver bo i ett eget rum”

Att isolera sig i coronatider är inte lätt för alla. Fattigpensionären Birgitta är hemlös och berättar om sin situation under pandemin.

Birgitta fyller snart 70 år och har varit hemlös sedan 2013. Efter ett långt arbetsliv inom hotellbranschen blev hon efter en ovanlig sjukdom förtidspensionerad.

Strax efter det kom ett dödsbesked från hennes läkare. Eftersom hon trodde att tiden var knapp sålde hon bostadsrätten och gav sig ut för att resa.

Det skulle tursamt nog visa sig att Birgittas sjukdomstillstånd förbättrades. Dessvärre stod hon då utan bostad och med en väldigt knapp pension.

– Jag kände mig som en andra sortens människa. Även om jag till viss del satte mig själv i den här situationen så har jag svårt att klara mig på min pension, säger Birgitta som vill vara anonym och egentligen heter något annat.

Efter att bilen som hon till en början sov i gick sönder har hon hoppat runt mellan olika hotell och vandrarhem, åkt Finlandsfärjor fram och tillbaka, och sovit en hel del nätter på centralen.

– Man måste vara flexibel, säger hon.

Birgitta berättar att hemlösa under coronakrisen är en extra utsatt grupp. Förutom att man inte kan isolera sig i ett eget hem, har många också ett dåligt immunförsvar på grund av alkohol, droger eller dålig sömn. Birgitta själv har inte någon missbruksproblematik, berättar hon.

Behöver eget rum

För egen del blev behovet av ett eget boende större än någonsin.

– På vandrarhem sover man i rum med fyra till sex personer. Eftersom jag är i en riskgrupp har jag försökt att inte bli smittad och behöver bo i ett eget rum, säger hon.

Hon fick i februari kontakt med hotellbåten Gustaf af Klint vid Söder Mälarstrand, som lät henne bo på båten för ett lägre pris.

När coronaläget förvärrades gick organisationen Vid din Sida in med stöttning till hotellbåten. Hotellbåtsägaren Agne Lind såg då till att Birgitta fick ta del av den hjälpen. Hon har nu fått bo där kostnadsfritt i en månad.

– Agne har varit helt otrolig i det här, säger hon.

”Du måste klä ner dig” Birgitta har inte berättat om sin hemlöshet för vänner och familj. Hon har även haft svårt att få hjälp från organisationer som stöttar hemlösa.

– Det går inte att se på mig att jag är hemlös. Jag har hört att ”du måste klä ner dig” och att man ska spela underdånig för att få hjälp. Jag gick förbi centralen där de delade ut kaffe och de sa ”nej, det är bara för hemlösa”.

Men Birgitta har fortfarande framtidstro. Efter att ha stått i bostadskö under många år kan det bli möjligt för henne att få en egen bostad till hösten.

– Det är en hög hyra och jag kommer behöva leva på existensminimum, men det är det värt, säger hon.

På vandrarhem sover man i rum med fyra till sex personer. Jag är i en riskgrupp.