#ETTSTHLM. Släktband och traditioner styr våra sommarvanor.
STUGDRÖMMAR. ”Jag vill föra över till min son det jag upplevde som liten” Pandemin har fått nya grupper att söka sig till den svenska naturen och skärgården. Men sommarstugelivet är fortfarande en sak som mest ursprungssvenskar ägnar sig åt. Är det på vä
– Köpa sommarstuga? Nej, jag har nog aldrig hört någon av mina jämnåriga prata om det, säger 30-åriga Belsam Djehiche, HRadministratör och tvåbarnsmamma i Järfälla.
– De enda jag vet som äger en stuga har svenskt påbrå. Och de har nog ärvt den, tillägger hon.
Ingen i Sverige har forskat kring temat. Men en rundringning till stuguthyrare, etnologer och mäklare bekräftar bilden av en kulturell uppdelning: det här med att åka iväg till en sommarstuga på semestern är något nästan bara ursprungssvenskar ägnar sig åt.
– För oss som är andra generationen med utländska rötter är det nog mer prioriterat att spara ihop till en bostadsrätt eller ett hus, menar Belsam Djehiche.
Hon ger sig gärna ger sig ut i naturen med familjen på hemmaplan: korvgrillning vid stranden, pulkaåkning på vintern eller dagsturer till Fjäderholmarna och Vaxholm.
– Men på semestern föredrar nog många att åka till släkten i föräldrarnas hemland. När jag var liten var det resorna till Algeriet som jag längtade efter: Värmen, stränderna, miljöombytet. Det var inte lika kul att vara kvar i Sverige på sommarlovet, säger Belsam.
Hennes man, Amir Bouzenzana berättar att han var i skärgården på scoutläger när han var yngre.
– Det var riktigt najs. Men man kommer ändå inte riktigt in i det livet, båtar och så, om man inte har anknytningen, säger Amir.
Att kontakter och släktband spelar roll bekräftas av Micaela Kvammen, operationssjuksköterska på Kungsholmen.
Förra sommaren köpte hon och hennes man en stuga nära stranden i Årsta Havsbad, Haninge: 30 minuter från stan, perfekt under pandemi och föräldraledighet.
– Jag har varit här många somrar och bott hos en kompis, vars morföräldrar har en stuga. Och eftersom vi bor i hyresrätt har vi nu haft råd att köpa själva.
Micaela berättar att hon är uppvuxen i Farsta i en familj utan mycket pengar och att hon lärde sig lantlivets charm när hennes pappa träffade en ny kvinna med en stuga i Mariefred.
– Från att jag var fem–sex lekte jag i skogen. Jag har alltid intresserat mig för harar och rådjur. Det är något jag hoppas kunna föra över till min son, säger hon.
De inställda utlandsresorna under pandemin har ändå gjort att nya grupper fått upp ögonen för skärgårdslivet, visar statistik från Skärgårdsstiftelsen. På stiftelsens anläggningar som går att nå med bil – som Björnö och Gålö – ökade besökarantalet med 25–75 procent förra sommaren.
– Vi har fått många fler besökare som är nybörjare i naturen. Man märker det på hur de ställer frågor. Och i den här ökningen ser vi en blandning av både svensk och utländsk bakgrund, berättar Karen Andersson, tillsynsman på Björnö.
Belsam Djehiche utesluter inte att hon en dag vill prova stuglivet.
– Jag kan tänka mig att hyra en stuga någon gång. Eller kanske låna, säger hon.
När jag var liten var det resorna till Algeriet som jag längtade efter: Värmen, stränderna.