Lustans Lakejer ser tillbaka – och framåt
POP. Ständigt aktuella – 40 år senare När Lustans Lakejer satte tonen 1981 var sångaren och estradören Johan Kinde ännu inte 20 år. Med nya singeln ”En gång var jag 17 år” återvänder han till den tiden ur en vuxen mans perspektiv.
Lustans Lakejers epok var i 80-talets första år. En period som var tillräcklig för att sätta djupa avtryck i den svenska musiksjälen, där bandet stod för det mondäna, belevade och eleganta i en tid när flärd var fult.
Bandet har gjort sina comebacker sedan dess. Men är sedan några år tillbaka en aktiv orkester med spelningar, turnéer, singlar och album på agendan.
När Mitt i når Johan Kinde har han precis avslutat en spelning inför 50 åskådare.
– Folk åt middag och lyssnade. Det var jag, ackompanjerad av en pianist och emellanåt av en rytmbox. Det blev två set, en balans mellan det lite udda och det mer kända.
Lustans Lakejer är singelaktuella med ”En gång 17 år”. I mars gjorde bandet en streamad konsert från Nalen för att framföra och hylla sitt självbetitlade debutalbum, som kom för 40 år sedan.
– Vi pratar om att vi ska köpa loss ljudfilerna för att göra ett livealbum. För spelningen gick väldigt bra. Det var som om jag blev kär i de där låtarna igen.
Nytt album i höst
I höst kommer det album som bandet jobbat på sedan 2019 och hade förhoppningar om att släppa 2020.
– I stället för att komma med det då, kunde vi skriva nya låtar. Dessutom gjorde vi klart med ett skivbolag, även om det handlar om licensavtal.
Hösten 2020 drabbades också Lustans Lakejer av sorg. Mångårige medlemmen Tom Wolgers avled hastigt.
– Vi visste att han hade problem med ryggen och svårt att röra sig. Men ingen av oss visste att det handlade om cancer. Det var en chock att det gick så fort. Vi trodde någonstans, även om han inte levde så hälsosamt, att han skulle överleva oss alla.
Hyllar Tom Wolgers
I ett Facebook-inlägg på gruppens sida hyllades nyligen Tom Wolgers på den födelsedag som skulle ha blivit hans 62-årsdag. Här står det: ”Vi bifogar också den första versen och refrängen på den kommande LL-låten ’Den Fjärde Mannen’ – en hommage till Baronessan. ’Vi saknar en man i Brustna Hjärtans Patrull//En Man av Skugga, motsägelsefull//Inget Rendez-vous i Rio, inget Uppdrag I Genève//Vi fick vår order, men majoren uteblev//Den Fjärde Mannen fattas och nu står allting still...// Den Fjärde Mannen fattas och hur mycket vi än vill//Fortsätta att dansa och minnas hans gestalt//Så saknar vi nu mannen//Som kunde haft allt’”.
Det var som om jag blev kär i de där låtarna igen.