Är det här din guldfisk?
DISTRÄ ELLER SLARVIGA? Vi stockholmare tappar bort 300 saker varje dag i kollektivtrafiken
Väskor, nycklar, handskar, paraplyer, gosedjur. Och ibland proteser. Till SL:s hittegodsavdelning kommer cirka 300 föremål om dagen.
S L:s hittegodsavdelning ligger på Klara Östra kyrkogata 6. Hit kommer allt som hittas i kollektivtrafiken och varje dag får man in cirka 300 föremål. Vanliga sådana, som vantar på vintern och solglasögon på sommaren, registreras inte. Har man tappat sina handskar får man fylla i en lapp och själv gå in i ett rum och leta efter dem.
– Det kommer in så extrema mängder, det skulle aldrig fungera att registrera dem, säger Michel Bergquist som är chef för SL:s hittegodsavdelning.
Lite längre in i lokalerna förvaras väskor, datorer, plånböcker och andra saker som registreras. Där sitter också personal och svarar i telefon samt försöker nå ägare till borttappade grejer.
– En stor del av vårt arbete går ut på att agera Sherlock Holmes. Ibland står det ett telefonnummer på en dator och andra gånger krävs det riktigt mycket jobb för att hitta en person. Ungefär 85 procent av dem vi söker återfår sina grejer, säger Michel Bergquist.
Det absolut vanligaste som folk tappar i kollektivtrafiken och som registreras i systemet är SL-kort. Under förra året fick man in 14017 stycken.
– Antagligen för att man tar upp det och ska blippa det i spärren. Det bästa man kan göra är att re- gistrera sitt kort på SL:s hemsida så får man ett nytt om man tappar det. Annars kan man märka det med namn och telefonnummer, säger Michel Bergquist.
Då och då dyker det upp mindre vanliga föremål. En armprotes, en rullstol från en sluten psykiatrisk avdelning och en röntgenväst är några.
– En gång fick vi in en violin i 100 000-kronorsklassen. Ägaren, en äldre herre, blev så glad när han kom och hämtade den. Han frågade personalen om han kunde få ge dem en puss. Då sa de ”nej, men du kan få spela en trudelutt”. Då gjorde han det, säger Michel Bergquist som själv en gång förbarmat sig och tagit hand om en guldfisk.
– Det var under det persiska nyåret som någon hade glömt den på tunnelbanan. Vi försökte ta hand om den men den överlevde inte så länge, tyvärr.
Sakerna får ligga kvar på hittegodsavdelningen i tre månader, undantaget mössor och liknande som ligger i två veckor. Sedan skänks de till välgörenhet.
Ulrika Voghera är på plats för att leta efter sin käpp som hon tappat för ett par veckor sedan på 55:ans buss, men hon hittar den inte.
– Jag har varit inne en gång tidigare och letat men nu ger jag upp. Jag får gå till distriktssköterskan och skaffa en ny. Men jag vill ge personalen en eloge för att det var väldigt kundvänligt här, säger Ulrika Voghera.
Han frågade personalen om han kunde få ge dem en puss. Då sa de ’nej, men du kan få spela en trudelutt’.