Hur kunde det bli såhär – när alla vill så väl?

Vi har ett problem. Studiemotiverade ungdomar från Botkyrka, Skärholmen, Husby och Tensta stöts bort från populära gymnasieskolor i innerstan. Eller stannar kvar och mår dåligt, därför att de inte fixar att ta sig igenom den osynliga barriären som många helst inte vill låtsas om.

De möter en svensk, högutbildad medelklasskultur, där det är självklart att ta avstånd från rasism, självklart att jobba för inkludering och mångfald. Men där signalerna som skickas ut – kanske helt omedvetet – ibland blir de motsatta. Eller i alla fall uppfattas så av många vi intervjuat.

Förortselever med höga betyg som trodde att de skulle hamna bland jämlikar finner sig ifrågasatta och nedvärderade, deras språk och klädstil reducerade till ett skämt om ”orten-kultur”.

Vad är det som händer i det mötet? Är eleverna på båda sidor bara ovana att kommunicera utanför den egna bubblan? Är det rädslor och negativa erfarenheter från tidigare skolår, från helt andra sammanhang, som slår igenom och saboterar ett nyfiket möte?

Blir det oundvikligen strid när en stark subkultur som formats i förorten kliver in och utmanar ”vithetsnormen”?

Rektorer vill ofta inte prata om sånt här. ”Man riskerar att väcka den björn som sover”, som en skolledare sa.

Men det finns bara ett riktigt bra sätt att lösa upp knuten, tror vi: att lyssna på varandras erfarenheter och diskutera saken mer. Hur skapar vi en skola där alla kan funka tillsammans på lika villkor? Det blir temat för vår paneldiskussion den 12/11. Hjärtligt välkomna att delta!