Vissa yrken är mer kittlande än andra

Ihelgen pratade jag med två personer som hade superhemliga jobb. En på Försvarets Radioanstalt, FRA, och en på The Pokémon Company. Naturligtvis är namnen på nästa generations Pokémon mer spännande än att staten avlyssnar allt jag gör, men det spelade ingen roll. Båda höll nämligen tätt på ett exemplariskt sätt.

Det gjorde såklart inte att diskussionen dog ut, tvärtom ökar ju bara spänningen. Personerna blev direkt de mest spännande i rummet, och varje liten bit information, om vilka bullar som serveras i respektive fikarum, blev små snitt i skynket som omgärdar dessa två mytomspunna arbetsplatser. På mitt jobb finns naturligtvis ett förpliktigande att hålla källor skyddade. Men kanske inte så många hemligheter än, och de som finns är lätta att hålla. Inget som skapar mystik direkt. En dag kanske jag också har ett sådant jobb som får folk att spärra upp ögonen och ställa försiktiga frågor som börjar med ”du måste berätta, hur är det egentligen på …”, men fram tills dess får jag fejka, och leva på andras mystik.

Som journalist är jag dessutom extra hårdkodad att ställa den typen av frågor. Att ta reda på vad hårt arbetande människor gör om dagarna är, kan man säga, vad hela MITT jobb går ut på.

Hur det är? Det kan jag tyvärr inte berätta.

Fram tills dess får jag fejka, och leva på andras mystik.