Jaha, du kommer från Täby alltså...?
Vilka slags människor har du fördomar om? Vilka räknar du som ”vi” och vilka är ”dom”? På Youtube lägger vi upp små filmer om identitet och grupptillhörighet. Möt Max. En typisk Täbykille. Eller? ”Tyvärr är vi fortfarande väldigt homogena”
Det intressanta är att mitt ”vi” fortfarande är ganska etniskt svenskt, tyvärr.
”Om jag säger att jag kommer från Täby tänker nog många att jag är rik och bortskämd. Kanske att jag är lite stel och tråkig. Att jag har haft en helt problemfri uppväxt. Och att jag är smygrasist kanske. Jag har inte stött på de fördomarna själv, men det är nog så många tänker om Täby.
Och det intressanta är att vissa av de här sakerna stämmer ju. Långt från alla. Men jag blir ju en representant för Täby och då får jag ta hela paketet .... ”
Psykologstudenten Max, 27, från Viggbyholm är först ut i vår intervjuserie ”Vem är du?” – om identitet, fördomar och grupptillhörighet. Här är ett utdrag ur filmen som ligger på #EttSthlms Youtubekanal:
”En gång när jag var och handlade på Ica i Viggbyholm såg jag en kille med tjockt hår i mittbena, utanför stod hans glansiga mopedbil och väntade på honom. Jag tyckte instinktivt att han verkade osympatisk, att han var en bortskämd snorunge som inte lyfte ett finger, som skulle åka på en räkmacka in i näringslivet.
Men när jag ser tillbaka tänker jag att jag är ganska lik honom. Jag hade inte ifrågasatt så mycket. Tagit väldigt mycket för givet, haft en ganska skyddad verkstad kan man säga.
Först när jag kom upp på universitetet och träffade nya människor fick jag en bredare bild av det politiska landskapet. Jag svängde ganska snabbt då.
Vilka räknar du idag som ”vi” och vilka är ”dom”?
Det intressanta är att mitt ”vi” fortfarande är ganska etniskt svenskt, tyvärr. Ofta åt vänster. Och det är en liten bubbla. ”Vi” det är vi som är politiskt medvetna och alla vi kämpar för, människor i utsatta områden. Att vi vill utjämna klasserna och allt det där. Och den uttalade motståndaren – ”dom” – det är Sverigedemokraterna.
Men det här är bara det uttalade, det som sägs över bordet. Det är nog väldigt få som tittar inåt och möter sina riktiga fördomar. För varför är vi så homogena fortfarande i vår grupp, den här ”vänster med högt kulturellt kapital”-gruppen, vi som alla pratar på samma sätt? Det är ganska talande.
Jag tänker att jag är nog väldigt fördomsfull fast jag tänker att jag är super-pk. Vi mallar in människor som tusan, vilket är lite sorgligt.
Vilka slags fördomar pratar du om?
Jag kommer ihåg när jag jobbade som värvare för fem år sedan ute på stan. Jag kunde ha en idé om hur personen jag skulle prata med skulle vara. Och varje gång jag pratade med en människa så stämde det ju inte alls. Så jag förstod att jag inte kan lita på mig själv.
Det kunde vara att jag träffade någon som inte var vit. Jag hade någon snabb, konstig tanke i huvudet att här blir det knackig svenska, här måste jag förklara på ett särskilt tydligt sätt. Och istället, när man kom fram, var det bara ”tjenare”. Jag tänkte att ”vad håller jag på med?” Jag skämdes. Man måste alltid utmana sina fördomar.
Vad hoppas du när det gäller utvecklingen i Stockholm?
Att segregationen minskar. Och att vi får en annan ton i samhällsdebatten. Man pratar ofta om utsatta områden som segregerade. Jag hoppas att man kan prata mer om segregation som en mellanmänsklig process. Jag tror inte att det är så många i Täby som tänker att de är en del av segregationen. Jag hoppas att det är fler som tänker att vi sitter i samma båt.