Hon ger stockholmarna scenkonstminnen för livet

 I snart 15 års tid har Hässelbybon Marie Lindh drivit kulturgruppen Tosca. Genom den har hon gett många stockholmare scenkonstminnen för livet.

Jag har alltid älskat kultur, och det började med en kärlek till operan när jag var 14 år. Jag blev medbjuden av en vän att se Wilhelm Tell av Rossini på Kungliga operan. Det var en makalös upplevelse, som att komma till himlen.

När jag senare gick på teater köpte jag alltid två biljetter, och sen ringde jag vänner och försökte få med mig någon.

För 15 år sedan tänkte jag att jag skulle bilda en liten grupp som kunde gå på teater tillsammans, kanske äta en bit innan pjäsen och diskutera den efteråt.

Jag skickade ett mejl till 19 personer och frågade om de ville vara med. Jag skulle bestämma vad vi skulle se och när vi skulle se det. Min man sa ”det är väl ingen som kommer gå med på att du ska bestämma

allt”, men 18 personer svarade och det har funkat utmärkt.

För några år sedan var vi 110 medlemmar. Det var vänner, vänners vänner och bekanta. Nu har jag rensat lite. I dag är vi ungefär 80 personer, uppdelat i två grupper. En för teater, en för opera.

Jag har bokmärkt teatrars hemsidor på nätet, och en till två gånger i veckan går jag in och ser vad som spelas, så jag väljer ut uppsättningar jag vill se. Sedan skickar jag ut mejl med pjäs och datum till gruppen, och de som kan och vill svarar.

Syftet med Tosca var först att besöka alla teaterscener i Stockholm. Första åren så gjordes urvalet inte så mycket efter pjäs, utan mer efter scen. Så är det inte längre, men jag vågar påstå att jag besökt nästan alla scener i Stockholm.

Jag går ensam på teater emellanåt, men det är roligt med sällskap. Att man är några stycken. Det är roligt att det är en blandad grupp människor. Det är vänner, släktingar, grannar och gamla arbetskamrater som blandas i ett mischmasch.

Det har lyckats hålla i 15 år, och det ser ut som att det bara kan rulla på.

Jag vågar påstå att jag besökt nästan alla scener i Stockholm.