Vuxna hittar inga papperskorgar
SKRÄPPLOCKNING. Elliot, 4 år: ”Vuxna är inte duktiga, de skräpar ner”
När förskolebarnen ger sig ut för att plocka skräp hittar de en hel del.
Kaffemuggar, godisförpackningar och toalettpapper. När förskolebarnen ger sig ut för att plocka skräp i Hässelby villastad finns det gott om sopor – men få papperskorgar.
VÄSTERORT
– Har ni era skräpglasögon på er? ropar Annika Alfredsson Thörewik, rektor på Frilufts Förskolor Riddersborg på väg mot Brunnsparken.
– Ja! svarar alla barnen samtidigt.
Overallerna är knäppta och vantarna är på. Trots att solen försöker leta sig fram är det riktigt kyligt ute denna vårmorgon.
Men det stoppar inte barnen på Frilufts Förskolor i Hässelby villastad. Idag är de ute på skräpjakt, ett projekt som pågår på förskolan (se faktaruta).
Mycket skräp på vift Agnes, 6 år, och Tuva, 4 år, är redan igång. På trottoaren hittar de dagens första skräp. En pappmugg som någon druckit sitt morgonkaffe i.
– Det är inte bra att kasta muggen på marken, säger Tuva.
Agnes håller med.
– När det inte finns några papperskorgar, då kastar man på marken, förklarar Agnes för Tuva.
Dåligt med papperskorgar
I en backe i Brunnsparken hittar Tuva och Agnes toapapper.
– Någon kanske har kissat här, säger Elliot, 4 år, som också är riktigt flitig på att plocka skräp.
Vad ska man göra när man har skräp då?
– Man ska kasta skräpet i soptunnan. Vuxna är inte duktiga, de skräpar ner, säger han.
Tuva och Agnes fortsätter i backen runt parken och hittar tidningar och burkar. Kiyan, 4 år, har gått åt andra hållet och hittat en massa godispapper.
– De vuxna hittar inga papperskorgar, därför skräpar de ner, förklarar han.
Det stämmer. Det är ont om papperskorgar i området vi befinner oss i. På vägen mellan Sandviksvägen och Köpingsvägen har det tidigare funnits kommunala papperskorgar berättar Annika Alfredsson Thörevik, men nu för tiden är det bara stolparna kvar.
– Här mellan sporthallarna är det ett tillhåll för unga. Man köper munkar eller godis i Åkermyntan och precis här har man ätit upp sista tuggan och droppar påsen, säger hon.
”Djur kan tro att det är mat”
Att barnen får känna att de kan påverka är en del av hela projektet. Hon berättar att de hittar mest skräp på den här sträckan. Barnen brukar fundera över vad de kan göra för att förhindra att folk kastar skräp i naturen.
Vad händer om skräpet får ligga kvar på backen?
– Då kommer djuren bli döda, säger Kiyan.
– Djuren kan tro att det är mat och bli sjuka och dö, resonerar Agnes vidare.
Det ser inte heller så fint ut menar barnen. Annika Alfredsson Thörewik funderar ofta över vad som kommer hända när barnen blir äldre. Hon tycker att förskolor och skolor tar sitt ansvar för naturen och har gjort så i många år. Ändå förändras något när barnen blir äldre.
– Vem är det egentligen som skräpar ner då? frågar hon barnen.
– Det är människan, ropar flera i kör.
Ska ni skräpa ner när ni blir äldre? frågar hon vidare. – Nä, svarar Tuva. Men alla är inte lika övertygade.
– Jag vet faktiskt inte, svarar Malte, 5 år.
De vuxna hittar inga papperskorgar, därför skräpar de ner.