Camilla Cherrys lins har följt Stockholms hiphopscen.

När hiphopen tog sina första stapplande steg in i Sverige var Camilla Cherry där med sin kamera. Hon har följt svensk hiphop från 80-talets Kungsan till dagens jätteindustri.

Bara att man får närma sig människor och få en liten inblick i någon annans liv är helt otroligt. Jag är nyfiken och strävar alltid efter att fånga något i människors inre.

Det hela började med min far, amatörfotografen som byggde om köket på helgerna i Bredäng till ett mörkerrum. Först tyckte jag att det var jobbigt. Men när jag fick vara med om hur en bild skapades i mörkrummet blev jag pånyttfödd. Det här måste jag ju också göra tänkte jag. Han lärde mig grunderna och var den stöttepelare jag behövde. Sedan började jag öva.

Jag hade ett annat intresse i att dansa och ha kul. Så då blev det att jag tog med mig kameran. Jag och mina vänner samlades i Kungsträdgården för att se vad kvällen bar. Folk delade ut flyers till olika klubbar och det var

Ulf Lundell och Europe byttes till A tribe called quest och Public enemy.

så jag kom in i hiphop-världen. Året var runt -88. Ulf Lundell och Europe byttes till A tribe called quest och Public enemy.

Jag inspirerades av själva uttrycket i dansen och hiphopen i slutet av 80-talet. Bara i hur man klädde sig så uppvisande fascinerade mig väldigt mycket. Ett vandrande Vogue-omslag liksom.

Min far fotar än idag men valde en annan karriär. Det är en osäker bransch, något jag i dag kan hålla med om. Fotografin är som en kompis som alltid är med dig. Den släpper man aldrig.

Bilden på rapparen Ison är ett ögonblick som nu är historia. Jag skulle fota porträtt på några tjejer som stod vid tunnelbanegången. Men så helt plötsligt hoppar en liten kille framför kameran. Det här handlar om cirka tre sekunder. Han hoppar in, helt knäpptyst, vinkar och sen försvinner han. Jag tänkte inte mer på det förrän jag framkallade fotot några dagar senare. Tiden går och det var på en utställning 2009 som jag då valde att ställa ut denna bild. Jag minns tydligt hur Ison stod framför sin bild och bara tittade på sig själv en längre stund.

Att få hitta en sådan speciell bild som idag är historia har varit den besatthet som fått mig att fortsätta fotografera.