Fler våldtäkter går till åklagare
Ett år har gått sedan polisens nya sexualbrottsgrupp i norra Stockholm bildades. Fler ärenden lämnas över till åklagare nu, men fortfarande läggs många anmälningar ner. ”Det är ytterst sällan någon erkänner brott”, säger gruppchefen Niklas Kraft. SEKTION.
Sedan sexualbrottsgruppen startade förra året har fler anmälda våldtäkter än tidigare lämnats över till åklagare. Nu får Niklas Kraft och hans kollegor fortsätta sitt arbete minst ett år till.
Vi kan inte ha ett system där någon döms utan tillräcklig bevisning.
I snitt anmäls tio våldtäkter varje vecka i polisområde Stockholm Nord. I majoriteten av fallen har offret och förövaren någon form av relation.
Samtidigt läggs ungefär 80 procent av våldtäktsutredningarna ner, i brist på bevis.
Sedan ett år tillbaka finns en sexualbrottsgrupp i polisområde Stockholm Nord, som utreder nyinkomna anmälningar om våldtäkt. Tidigare utreddes våldtäkter främst inom Sektionen för grova brott, vilket medförde att de ibland prioriterades bort.
– Våldtäkterna konkurrerade med skjutningar och sprängningar, vilket var ett problem, säger Niklas Kraft, gruppchef för sexualbrottsgruppen i Stockholm Nord.
Sektionen har egentligen inte mer resurser än andra inom polisen, men utredarna får jobba ostört med sina aktuella fall. Majoriteten av ärendena rör personer mellan 16 och 25 år.
– Det är i ärenden där det inledningsvis inte finns någon frihetsberövad som vi förhoppningsvis kommer se skillnad. Detta eftersom vi kan arbeta fredat och fokuserat.
Resultatet? Hittills i år 2020 har 20 procent av våldtäktsanmälningarna i polisområde Stockholm Nord gått till åtal. Under hela 2019 var den siffran 14 procent.
– Jag tycker vi ger ärendena en bättre chans idag. Men det finns fortfarande saker som kan utvecklas, det här kommer ta tid, säger Niklas Kraft.
Ord står mot ord
Att utreda en våldtäkt är ingen enkel sak. Ofta saknas vittnen och ord står mot ord. Vanligt är också att anmälningarna kommer in sent. Några dagar, månader eller till och med år efter händelsen, och då har eventuella fysiska skador läkt.
– Bevisläget kan vara svårt, det är ytterst sällsynt att någon erkänner brott. Då har du ofta två versioner som står mot varandra.
– Jag har full förståelse för att det finns synpunkter på att många ärenden läggs ner, men vi kan inte ha ett system där någon döms utan tillräcklig bevisning.
När det finns stödbevisning kan ärendena leda vidare till åtal. Även om det
inte finns några fysiska skador eller dna-spår, går det att utreda på andra sätt. Om brottsoffret har ringt en anhörig eller en kompis kan polisen hålla förhör med dessa eller ta del av sms.
– Gärningsmannens utsaga och beteende är givetvis också intressant, vad säger han i förhören? Vi ställer alltid frågan ’hur har du försäkrat dig om att målsäganden deltog frivilligt?’. Kan han visa på att han har observerat att det funnits ett uttryck för frivillighet? Fokus för utredningen handlar om att utreda om det funnits uppsåt eller en grov oaktsamhet i agerandet.
2019 anmäldes 476 våldtäkter i polisområde Stockholm Nord. 67 av dessa ledde till åtal. Men alla anmälningar som inledningsvis rubriceras som våldtäkt är inte det juridiskt sett.
Efter att utredarna tittat på fallet kan de komma fram till att det i stället rör sig om andra brott, exempelvis sexuellt ofredande eller misshandel.
2016 granskade Brå 785 anmälningar om våldtäkt, och konstaterade att ungefär 50 procent inte hade lett till ett åtal, oavsett hur polis och åklagare hade agerat.
– Det säger mycket om svårigheterna i uppklarningen. Vi har också vissa ärenden som blivit dubbelanmälda, kanske både av polisens kontaktcenter och patrull på plats.
I statistiken blir det också ett nedlagt ärende, eller kanske två stycken.
Alla reagerar olika
Att många väljer att vänta med att anmäla en våldtäkt tror Niklas Kraft kan bero på att det kan ta tid att förlika sig med att man blivit utsatt för just en våldtäkt. Att det är stigmatiserande.
Han poängterar att det inte finns någon logisk mall för hur man reagerar efter en våldtäkt. Vissa skriker och försöker slå sig fria, men vanligt är att man blir passiv och inte gör motstånd.
Varför ska man göra en polisanmälan om så många ärenden ändå läggs ner?
– Vi kan inte tvinga folk att anmäla. Vissa kanske har läst i tidningen att många utredningar läggs ner eller är rädda för hur de ska bli bemötta under processen. Det finns en sådan oro, och det är skäl för oss att försöka motbevisa dem. Men jag tror att en polisanmälan även kan ha en positiv effekt för läkningen hos den som blivit drabbad.