Rek­torn: Skill­na­den är att vi tror på bar­nen

Skyll in­te på för­äld­rar­na. Det är svensk sko­la som har miss­lyc­kats med att ska­pa li­ka vill­kor och för­hind­ra kri­mi­na­li­tet bland unga. Det me­nar frisko­le­rek­torn Helya Ri­a­zat, som tyc­ker sig ha hit­tat den själv­kla­ra lös­ning­en. Så kan vi vän­da si­tu­a­tio­nen i u

Mitt i Spånga - - #ETTSTHLM · DEBATTEN OM GÄNGKRIMIN­ALITET - Text: Pet­ter Beck­man

Sex ord i jät­te­for­mat är det förs­ta som mö­ter de 240 ele­ver­na när de kli­ver in­nan­för dör­ren på Jär­va­sko­lan, en ic­ke vinst­dri­van­de fri­sko­la i Kis­ta in­du­stri­om­rå­de:

Gräns­lö­sa dröm­mar, höga för­vänt­ning­ar, stark ge­men­skap.

– Du blir det du pe­kas ut till att va­ra. Vi har en skev sam­hälls­de­batt som stän­digt pe­kar ut per­so­ner med in­vand­rar­bak­grund som pro­ble­ma­tis­ka. Då blir det lätt att bar­nen hal­kar in på att le­va den iden­ti­te­ten, sä­ger rek­torn Helya Ri­a­zat.

– Här är bar­nen in­te mar­gi­na­li­se­ra­de re­dan in­nan de kom­mer in. Ut­an vi är över­ty­ga­de om att de kom­mer att ha höga, sam­hälls­bä­ran­de po­si­tio­ner i fram­ti­den, fle­ra av dem, un­der­stry­ker hon.

Helya Ri­a­zat var med och star­ta­de Jär­va­sko­lan för fy­ra år se­dan, fast hon rent ide­o­lo­giskt är emot frisko­lor. Runt 90 pro­cent av hen­nes ni­or kla­rar gym­na­sie­be­hö­rig­het, me­dan fle­ra kom­mu­na­la sko­lor i om­rå­det lig­ger runt 50–60 pro­cent.

– Man mås­te frå­ga sig: hur kan vi lyc­kas när vi har i stort sett sam­ma elev­un­der­lag? Och hur kan and­ra få miss­lyc­kas så grovt, år ef­ter år, ut­an att det blir kon­se­kven­ser?

Istäl­let för att rann­sa­ka sig själ­va väl­jer svens­ka sko­lor of­ta den enk­la vägen, me­nar Helya Ri­a­zat:

– Man pe­kar på ”in­vand­rar­bar­nen som sak­nar po­ten­ti­al” och på ”in­vand­rar­för­äld­rar­na som in­te kom­mer på mö­te­na”. Men ing­en frå­gar sig var­för det ekar tomt. Vi har full­prop­pa­de mat­sa­lar på al­la vå­ra vård­nads­ha­var­mö­ten och vi har of­ta för­äld­rar på be­sök i sko­lan.

Så vad är skill­na­den?

– Skill­na­den är att vi tror på bar­nen. Vi har höga för­vänt­ning­ar, det mär­ker bå­de bar­nen och vård­nads­ha­var­na. Det gör att de li­tar på oss.

Re­la­tio­nen till fa­mil­jer­na ger ock­så helt and­ra möj­lig­he­ter att fö­re­byg­ga gäng­kri­mi­na­li­tet, på ett sätt som so­ci­al­tjäns­ten in­te all­tid kla­rar av, fram­hål­ler rek­torn.

– För­tro­en­det gör att vi snabbt kan kart­läg­ga vil­ka poj­kar som ver­kar i oli­ka grupp­kon­stel­la­tio­ner, med skad­li­ga pat­ri­ar­ka­la be­te­en­den som kan es­ka­le­ra till våld.

Vad gör ni då?

– Dels för vi sam­tal med vård­nads­ha­var­na en­skilt. Sen sam­man­för vi de oli­ka vård­nads­ha­var­na och al­la bar­nen, så att de kan sit­ta till­sam­mans och fö­ra en di­a­log. Det fun­kar hur bra som helst.

Helya Ri­a­zat hör be­rät­tel­ser från kol­le­gor i mer pri­vi­le­gi­e­ra­de, ”vi­ta” sko­lor, där det är svårt att kri­ti­se­ra bar­nen ut­an att få för­äld­rar­na emot sig.

– Här finns en an­nan re­spekt för sko­lan som in­sti­tu­tion. Om jag som rek­tor sä­ger nå­got så är det lik­som lag. För­äld­rar­na är näs­tan all­tid sam­ar­bets­vil­li­ga. Kän­ner de sig in­te an­kla­ga­de?

– Nej, de blir jät­te­gla­da. För de för­står att vi bryr oss. Och att det in­te be­ty­der att so­nen är stämp­lad för li­vet ut­an är ett pro­blem som vi kan lö­sa till­sam­mans.

Men själv­klart ser hon pro­blem ock­så: många från­va­ran­de pap­por, många som kän­ner sig osäk­ra på sitt för­äld­ra­skap.

– När för­äld­rar från­tas sin makt och si­na be­fo­gen­he­ter, då får vi barn som ho­tar si­na för­äld­rar att an­mä­la dem för so­ci­al­tjäns­ten för att de sä­ger till bar­nen att kom­ma hem i tid.

Nyc­keln till sam­ar­be­tet är att för­äld­rar­na kän­ner sig in­klu­de­ra­de på jäm­li­ka vill­kor, me­nar Helya Ri­a­zat.

– Det går in­te att stäl­la krav om vi in­te ska­par för­ut­sätt­ning­ar, sä­ger hon.

På många and­ra sko­lor ekar det tomt. Vi har full­prop­pa­de mat­sa­lar på al­la vård­nads­ha­var­mö­ten.

FO­TO: PET­TER BECK­MAN

AUK­TO­RI­TET. ”Vå­ra för­äld­rar är näs­tan all­tid väl­digt sam­ar­bets­vil­li­ga. Här är rek­torns ord lik­som lag”, sä­ger Helya Ri­a­zat, Jär­va­sko­lan.

PEPP I ENTRÉN. ”Gräns­lö­sa dröm­mar. Sky­höga för­vänt­ning­ar. Stark ge­men­skap.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.