Svandammen blir scen för deckare
Spångaprofilen Pernilla van der Capellen ger ut bok om en mordgåta med lokala konflikter som inspiration.
Att skriva är en rolig avkoppling, men jag tror inte jag kan försörja mig på det.
På marken ligger höstlöv. Det är småkyligt i luften. Hon har vit kappa, glasögon, och axelväska. Hon heter Pernilla van der Capellen, är 42 år och bosatt här i Solhem.
Som ordförande i den lokala villaägareföreningen är hon inte ett okänt namn lokalt.
Trafiken borta på Sörgårdsvägen är måttlig, enstaka bilar åker förbi. Vi hälsar på pandemivis, kort och utan fysisk kontakt.
Det är intresset för lokala frågor som har inspirerat henne till boken, säger hon.
– Jag gillar att engagera mig.
Det tog henne sju år att skriva deckaren, En hackkycklings hämnd, varav två år mer intensivt när hon färdigställde manuset. 2019 var hon klar.
I det här påhittade fallet leder det fram till ond bråd död. Själva mordet upptäcks här i Svandammsparken, i centrala delarna av Spånga. En man hittas liggande i vattnet av några barn som kommit till dammen för att segla med barkbåtar.
Kamp mot myndigheter
Idéen till boken har hon fått genom sitt engagemang i det lokala samhället.
I Spånga har hon funnit flera exempel på en ofta ojämn kamp mellan förortsmänniskan och myndigheter. De avstyckningar av villatomter som förekommer i stadsdelen, ibland på ett i hennes tycke lyckat sätt, ibland på ett mindre lyckat sätt, kan ofta vara resultatet av att den enskilde stått sig slätt mot myndigheternas maskineri, låter hon förstå.
Miljön hon har valt som mordplats i boken, Svandammsparken, verkar närmast som gjord för en deckare, särskilt en så här mulen och folktom oktoberdag när vassen i dammen spretar mot den grå skyn.
Började skriva i omklädningsrum
Det var under perioden som småbarnsförälder som hon började att skriva på boken, i omklädningsrum i väntan på att barnen skulle träna klart, och på tåget på väg till eller från jobbet.
– Jag klarar att skärma av mig, konstaterar hon.
Sin skrivarglädje upptäckte hon redan i skolan, när uppgiften var att skriva uppsats. Det hon gillar mest i skrivprocessen är miljöbeskrivningar, att för sitt inre måla upp miljöer som hon sedan levandegör i texter.
Hårdkokt och mys
Genren kallas feelgood-deckare, där en del av ingredienserna inte enbart är hårdkokt utan också lite mys, för att nå en bredare läsekrets.
Det här aktuella manuset har hon skickat in till flera förlag men överallt fått nej. Ett förlag tyckte att det var för lite blod, att hon fick bestämma sig om hon skulle skriva en feelgood-deckare, eller en hårdkokt kriminalroman.
Pernilla van der Capellen har dock inte låtit sig avskräckas utan har tryckt upp boken på egen bekostnad. Nu säljer hon boken i en lokal blomsterhandel. Nu har hon däremot fått klart med ett förlag som kommer ge ut den som ljudbok.
Har du fått reaktioner?
– Några har sagt att de tycker boken är jättebra. Men det vore kul att få fler reaktioner.
Nu har hon en ny bok på gång. Men hon satsar inte på att bli en ny Camilla Läckberg, säger hon.
– Att skriva är en rolig avkoppling, men jag tror inte jag kan försörja mig på det.