Ibland måste man släppa taget
Efter en turbulent vår och en höst där allt fortfarande inte är riktigt som ”vanligt” kan det vara viktigt att våga varva ned och utmana sina tankebanor.
Det skapar en känsla av att kunna kontrollera situationen och att du har en plan.
Vi har gått in i hösten och med den har arbete och studier kommit in i pandemins rutiner igen. Jag vet inte om du också känner igen dig i att den här hösten känner man sig lite förvirrad.
Hur var det när allt var som ”vanligt”? Allt är väl fortfarande inte som ”vanligt”?
Jag kan också komma på mig med att tänka ”det var rätt bra faktiskt när allt bara rullade på. En spontanmiddag med vänner, kramar och utan doften av handsprit”.
Ibland tror jag att vi tänker att saker behöver vara så speciella, men när vardagen bara rullar på så är det rätt bra ändå. Speciellt när vi får perspektiv på vardagen, som denna vår.
Under sommaren har
jag tillåtit mig att bara släppa taget. Jag som vanligtvis är en morgonmänniska, har sovit länge på morgonen. Det tog även några veckor innan jag var nere i varv och kunde börja koncentrera mig på att läsa en bok. Jag har låtit saker få ta tid och jag har tillåtit mig att reflektera och tänka i banor jag annars inte vågat tänka.
Vad har vi varit med om egentligen den här våren och sommaren? Hur kommer det påverka oss och vår framtid?
Jag tror att man behöver släppa taget ibland för att kunna tänka nytt. Våga utmana tanken och tänka även de ”skrämmande” tankarna.
Jag brukar tala
om en tankemodell man kan använda sig av inför ett framförande. Det går ut på att du funderar ut vad som är det värsta som kan hända och hur hanterar du det i så fall om det skulle inträffa? Du kan även lägga till vad det bästa som skulle kunna hända är, och hur du hanterar det.
Denna modell går såklart att använda på flera områden i livet. Det skapar en känsla av att kunna kontrollera situationen och att du har en plan.
Samtidigt som vi vågar se alla slags situationer vi kan hamna i.
Jag tror det
gör oss lugna att våga utmana oss och våga tänka alla slags tankar. När vi inte vågar lyfta det vi är rädda för, så ligger det ändå där och gror och påverkar oss. Det kan snarare bli en befrielse att faktiskt tillåta sig själv att tänka i alla banor.
Vad kan egentligen
hända om vi utforskar alla slags vägar? Så länge vi inte agerar på tanken så har ingenting hänt, därför är det riskfritt att utforska tankarna.
Det bästa som kan hända är att att du får en insikt som tar dig vidare i en riktning som utvecklar dig.