Elvinggården är Nordens äldsta kollektivhus.
Funkispärlan har huserat kvinnliga hyresgäster i över 80 år
Huset på berget är värdefullt, så pass att Stadsmuseet har gett det högsta kulturklassning. Nu vill hyresgästerna Ulla och Birgitta att fler bekantar sig med Elfvinggården.
ÄPPELVIKEN
Plötsligt var Ulla Nordfors lägenhet på Karlbergsvägen för stor. Men att en ny, långsiktig boendelösning skulle finnas på just Lyckovägen 9 var inte någon självklarhet.
– Jag har bott i alla stadsdelar, men visste inte om Elfvinggården förrän jag fick reda på det av en tjej från Skåne på en kurs.
Nu har Ulla hunnit bo 15 år i det gula tegelkomplexet anno 1940, ett bygge vi från början har systrarna Ingeborg (1833–1902) och Gunborg Elfving (1850–1921) att tacka för.
Dessa ogifta och yrkesverksamma damer testamenterade en del av sitt arv för bildandet av en stiftelse som skulle ordna bostäder åt ”mindre bemedlade bildade kvinnorna”. Så går det till än i dag på Elfvinggården, även om stadgarna har varit föremål för omtolkningar.
Inte bara för Ulla Nordfors har denna historia varit främmande. För att synliggöra kollektivboendet för fler har hon gjort en djupdykning i arkiven och återvänt upp med en bok: Uppe på berget.
– Man kanske vet att huset finns, men många tror nog att det är ett äldreboende. Här bor i själva verket människor som är allt från 23 till 101 år gamla.
22 kvinnor berättar
I Ullas bok får man också ta del av mer oväntade, historiska guldkorn. Visste ni till exempel att förlagan till Lennart Hellsings Bagar Bengtsson öppnade konditoriet Park här i krokarna 1924?
Men framför allt handlar boken om kvinnorna som bor i huset. Ulla har intervjuat 22. En av dem är Caroline
Calliandra, som ser bokprojektet som en möjlighet att uppmärksamma hur viktigt det är med hyresrätter.
– Vi behöver det, i Stockholm och i Sverige. Det har försvunnit så mycket sedan 90-talet och det är ett samhällsproblem, säger Caroline.
Hon trivs bra här och uppskattar att det är upp till en själv hur mycket man vill delta i husets aktiviteter. Obligatorisk gemensam städning saknar hon inte.
– Personligen föredrar jag det, att man får välja. Men jag har gått med i olika aktiviteter, som redaktionen för Elfvingbladet där jag skrivit kortare artiklar.
Inte bara ”kulturfolk”
Intresset för journalistik verkar vara en gemensam nämnare bland de boende på Elfvinggården. Utöver Ulla och Caroline stiftar vi även bekantskap med dokumentärfilmaren Birgitta Hörnström; just nu arbetar hon med en film om det märkvärdiga huset, där kvinnorna från Ullas bok medverkar ännu en gång.
Att kollektivhuset enbart skulle bebos av ”kulturfolk” håller Birgitta emellertid inte med om.
– Det är väldigt blandat, här bor bland annat en ung tjej som är ingenjör. Och flera forskare.
Systrarna Elfvings önskemål om endast kvinnliga hyresgäster uppfylls som bekant än i dag. Men för Birgittas del hade boendet lika gärna kunnat vara blandat.
– Det är inte så viktigt för mig, säger hon.
Om man får tro Ulla verkar dagens ordning emellertid ha sina fördelar.
– Jag har bott på många ställen. Det här är det enda med bara kvinnor och jag tänker ofta på att det är så rent och fräscht här.
Man kanske vet att huset finns, men många tror nog att det är ett äldreboende.