Här utforskas ett Stockholm där bögar inte var välkomna
Lyckades träffas med hjälp av toaklotter och hemliga mötesplatser
Sturebadet, Hasselbacken och stans urionoarer. Utställningen ”Bögar. Mötesplatser i en förbjuden tid” visar var homosexuella män från alla samhällsklasser möttes när deras lust var förbjuden enligt lag.
Från mitten av 1800-talet och nästan 100 år framåt var homosexualitet förbjudet och straffbart enligt lag i Sverige. För att träffa någon var man tvungen att gömma sig för polisen och samhällets vakande ögon. Man var dessutom till största delen tvungen att ses ute i det offentliga rummet.
– På den här tiden var Stockholm otroligt trångbott och få människor hade ett eget rum där man kunde få vara ifred, säger Emelie Höglund på Hallwylska museet som är aktuella med utställningen Bögar – mötesplatser i en förbjuden tid.
Sex, kärlek och vänskap
Ställen som Sturebadet, Hasselbacken, Berzelii park och och Hotel Rydberg var alla inoficiella ställen att ses för homosexuella män som sökte sex, kärlek eller vänskap på något sätt i en tid där inte bara polisen var ute efter dem, utan även tidningarna.
– Fick pressen, som på den här tiden saknade sina etiska regler, nys om homosexuella förbindelser kunde de hänga ut personer totalt med följd att dessa män kanske förlorade sin familj, sitt arbete men också sin tillhörighet med andra homosexuella som var tvungna att ta avstånd för att inte själva dras med ner i fallet, säger Emelie Höglund.
Andra mötesplatser kunde exempelvis vara urinoarer på stan. Här kunde män inte bara träffas utan också lämna meddelande till varandra; som en sorts kontaktannonser. Klottret som egentligen borde vara borta sedan länge dokumenterades av en tidigare anställd på Hallwylska museet i noggranna anteckningsböcker från början av 1900-talet fram till dennes död på 30-talet.
En homosexuell pionjär
Att utställningen hamnade på just det här museet i centrala Stockholm handlar också om att museets grundare Wilhelmina von Hallwyl hade ett barnbarn som var en tidig homosexuell pionjär. Han hette Rolf de Maré och en stor del av utställningen handlar om hans liv och hans verk.
– Rolf de Maré hade en annorlunda utgångspunkt. Han var rik och priviligerad vilket innebar helt andra spelregler. Dels hade han tillgång till privata rum och dels kunde han resa till andra länder, exempelvis Frankrike, där homosexualitet inte var förbjuden. Han vistades mycket i Kenya där en subkultur av homosexuella europeér umgicks med varandra, säger Emelie Höglund.
De Maré kunde också anställa sina älskare, en metod och förklaring till varför man alltid skulle vara tillsammans.
De Marés liv är en av utställningens fem delar som förutom, klottret och mötesplatserna också följer samhällets syn på homosexualitet från dess att det blev förbjudet tills dess att det avkriminaliserades 1944. Till sist tittar man närmare på andra kända svenska män som Eugéne Jansson, Karl Gerhard och Nils Dardel som genom sin konst uttryckte sin sexualitet på olika sätt.
De lesbiska kvinnorna; var sågs de på den här tiden?
– Kvinnor rörde sig inte lika fritt utomhus på den här tiden, så deras möten kunde vara ännu mer komplicerade. Men vi har gjort en avgränsning till männen gällande den här utställningen mest på grund av det material vi hade tillgång till.
Han visades mycket i Kenya där en subkultur av homosexuella europeér umgicks.