Att träffas och prata föder ny optimism

KOMMENTAR

Tidningar kan förstås inte ersätta den representativa demokratin. Men det är tydligt att det finns en längtan hos många att vara med och delta, som varken Facebook eller den traditionella politiken har kunnat uppfylla.

Många av 00-talets rosiga förhoppningar om att sociala medier skulle leda till en demokratisk pånyttfödelse har kommit på skam.

Visst har nya gräsrotsrörelser kunnat växa sig starka när hindren för att göra sin röst hörd har försvunnit. Gamla maktförhållanden inom både politik och medier har skakats om.

Mina egna erfarenheter är att det kan fungera hur bra som helst.

Men samtidigt har fältet blivit fritt för desinformation och de flesta människor skulle aldrig ge sig in i en nätdiskussion på grund av det ofta polariserade tonläget.

Ett par av deltagarna i vår läsarpanel berättar också om hur de försökt engagera sig partipolitiskt där de bor, men att de studsat mot ogästvänliga och stelbenta strukturer av ”gamla uvar som mest var intresserade av att skydda sina egna positioner.”

Paneldeltagarna pekar på en potential hos lokaljournalistiken som det finns goda skäl att utveckla vidare: funktionen som brett diskussionsforum för vardagsnära, viktiga samhällsfrågor.

Min egna erfarenhet av tidningsledda läsarsamtal, bland annat i Skärholmen och Botkyrka, är att det kan fungera hur bra som helst.

När människor i olika ålder och med olika bakgrunder samlas runt ett bord och pratar – också kring knepiga frågor som integration, svenskhet, otrygghet eller barnuppfostran – kommer de nästan alltid ut med en upprymd känsla och en starkare tro på att problem går att lösa.

Kan man ”skala upp” den funktionen? Låta dialogen flytta in i tidningen i högre grad? Många medier världen över experimenterar just nu med olika former av brobyggande samtalsjournalistik.

#EttSthlm-sidan är en testplats för sådana tankar. Målet är att flera ska bli delaktiga. Ni är allihop varmt välkomna med idéer.