Folklustspel med fina traditioner
Sensommar – då spelas det traditionsenligt folklustspel i August en dals teatern vid Huvudsta strand. Det är en teaterform som har djupa rötter i den svenska och europeiska kulturhistorien.
Iår ger lokala Teater SAT Ernst Fastboms klassiska skärgårdsfars ”Halta Lena och vindögde Per”. Farsen hade premiär på Södra Teatern i Stockholm den 15 oktober 1910 och har sedan dess spelats återkommande på landets utomhusteatrar.
1943 skrev en recensent om föreställningen i Vanadislunden att huvudkaraktärerna ”alltjämt anstränger skrattmusklerna i de snart klassiska titelrollerna”. Folklustspelet har även filmats tre gånger, 1923, 1933 och 1947.
Det är lätt att tro att den här lite toktramsiga teaterformen är en typisk svensk sommarföreteelse. Ingenting är felaktigare. Folklustspel har djupa rötter i den europeiska teatertraditionen. Redan i 1500-talets Italien spelades commedia dell’arte som gärna parodierade olika grupper i samhället.
Här i Sverige kom det ofta att handla om den så kallade allmogen, gärna i skärgårdsmiljö som i ”Halta Lena och vindögde Per”.
– Ett folklustspel innehål- ler oftast giva karaktärer. Det ska finnas en grinig gubbe, ett älskande par, en sladdertacka och en dummerjöns, säger regissören Stefan Moberg.
Naturligtvis ska ett riktigt folklustspel innehålla en radda förvecklingar och trassligheter på vägen mot det lycka slutet där allt ställs till rätta.
– Det kan tyckas tramsigt men vi gör det på allvar, säger Arne Jansson, som spelar fiskaren Larsson.
– Det som gör den här föreställningen lite unik är att den faktiskt också innehåller en del tragik, säger Åsa Forslin Aronsson som gör rollen som Larsson hustru.
Hur som helst har publiken några roliga timmar i den vackra sommarkvällen vid Huvudsta strand. Det är många skratt under den nästan två timmar långa föreställningen.
”Halta Lena och vindögde Per” spelas tisdagar och torsdagar klockan 18.30 fram till och med den 7 september.
– Det händer alltid något nytt. Föreställningen utvecklas hela tiden i samspel med publiken, säger Stefan Moberg.