”Andelsägarlägenheter har hela tiden förkastats”
Rättsosäkert och en öppning för pengatvätt. Så bedömer fastighetsrättsexperten Erika P. Björkdahl andelsägarlägenheter – som Förvaltaren nu gör en pilotsatsning på i Hallonbergen.
Andelsägarlägenheter är inte en etablerad upplåtelseform överhuvudtaget, enligt Erika P. Björkdahl. Hon är docent i civilrätt vid Uppsala universitet och föreståndare för Institutet för fastighetsrättslig forskning.
För hyresrätter, bostadsrätter och ägarlägenheter finns det lagstiftning som är väl genomtänkt och beprövad. Så är inte fallet med andelsägarlägenheter.
Ett avtal upprättas då mellan fastighetsbolaget och den som betalar en summa för lägenheten. Avtalet styr förhållandet mellan ägarna och det är också ensidigt upprättat av fastighetsbolaget. En avgift betalas därefter löpande till fastighetsägaren, i det här fallet Förvaltaren, som är ansvarig för underhållet utanför själva lägenheten.
– Andelsägarlägenheter bygger på att man samäger fastigheten. Hyresgästerna pytsar in lite pengar i bolaget, vilket ger dem samägande. Men de äger inte den lägenhet de bor i, säger Erika P. Björkdahl.
De boende är minoritetsägare i bolaget och har en förhållandevis svag ställning till fastighetsbolaget, exempelvis när det gäller hur underhållet sköts långsiktigt men även i ekonomiska frågor som investeringar och lån i fastigheten.
Till skillnad från ett hus eller en bostadsrätt kan man inte använda en andelsägarlägenhet som säkerhet när man tar lån.
– Det finns inte så många kreditgivare som vill ge lån till detta. Nästan alla banker har gått ut och sagt att de inte ger lån. Vem kan då hala fram den här typen av summor? Det ger en öppning för pengatvätt och oseriös kreditgivning, säger Erika P. Björkdahl.
En innehavare av en ägarlägenhet däremot, där varje bostad är en egen fastighet utifrån en indelning på höjden, är tvärtom noga skyddad i lagen. Det finns färdiga former för hur de gemensamma utrymmena ska hanteras, som ifall hissen går sönder.
– Man är inte i händerna på någon annan storägare och beroende av dens goda vilja, säger Erika P. Björkdahl.
Under hela 1900-talet har lagstiftningen kring olika boendeformer diskuterats och samägande av flerbostadshus med ett stort antal lägenheter har aldrig setts som ett säkert och ändamålsenligt alternativ. Utifrån det, men också det stora riskmoment det innebär för den enskilde, ställer hon sig frågande till att ett allmännyttigt bolag inför andelsägarlägenheter.
– Det är alltså inte så att man under dessa hundra år inte reflekterat över samägande. Men man har hela tiden förkastat det, på grund av att det är så rättsosäkert och leder till krångliga och mycket dyra tvister där den svaga vanligtvis förlorar, säger hon.