Vad betyder konsthallarna?
Konsthallscheferna vill se fler politiker och tjänstemän som besökare.
– Det är kul att träffa handläggare och andra på föreläsningar eller utställningar, att det inte bara är något man gör vid sitt skrivbord, säger konsthallschefen Maria Lind.
Både Tensta konsthall och Marabouparkens konsthall i Sundbyberg finns med bland initiativtagarna till ett nytt, nordiskt nätverk för små och medelstora konsthallar. Nätverket har deltagit i den nordiska undersökningen som presenterades på Tensta konsthall förra veckan, om konsthallarnas betydelse och villkor.
Rapportens ena författare, Jonatan Habib Engqvist, deltog tillsammans med konsthallscheferna Bettina Pehrsson och Maria Lind. De lyfte fram värdet av att prata med politiker och tjänstemän om sin verksamhet.
– Så kan de prata med andra människor om vad vi gör, sa Bettina Pehrsson.
Jonathan Habib Engqvist pratade om att våga investera i premiärvisningar av verk som blir berömda längre fram. Politiker och andra intressenter skulle kunna låta mer tid gå innan de bedömer det fördröjda värdet som institutionerna byggt upp.
– Mindre konsthallar är någon form av inkubator; man ska investera för sedan kommer man att få ett erkännande av den stora institutionen. Det kanske inte ger mer pengar, men incitament att vara så experimentella som de påstår sig vara, sa han.
På ett nationellt plan går det att se skillnader mot Norge och Danmark, enligt Jonatan Habib Engqvist, där konsthallarna påverkas mer av politisk instabilitet.
Vare sig Sundbybergs eller Stockholms stad har varit något problem för de lokala konsthallarna, som båda drivs av stiftelser med stöd av bland annat kommunen.
– Vi är ganska lyckligt lottade och får sköta oss autonomt; det är få som lägger sig i vårt program. Kommunen är duktiga på att inte lägga sig i, mer än att det sköts på ett ekonomiskt bra sätt, säger Bettina Pehrsson.
– Styrelseformen spelar stor roll! De kommunala konsthallarna verkar ha det tuffast, på grund av högst konkret inblandning, säger Maria Lind.
Vad skulle ni önska från era respektive kommuner?
– Jag skulle vilja att de lärde sig mer om konst, om kultur och samtidskonst. Att vi skulle arbeta mer tillsam- mans, svarar Bettina Pehrsson
Maria Lind är redan nöjd med att Stockholms stad gett dem treårig finansiering. – Då går det att planera lite längre. Fem år hade varit. ännu bättre, säger hon.
Ett aktivt konstintresse önskas även av henne.
– Det är kul att träffa handläggare och andra på föreläsningar eller utställningar, att det inte bara är något man gör vid sitt skrivbord, säger Maria Lind.