Det här med att gå i någon annans skor

SKÄRRAD. Känslan jag har efter transport till jobbet.

Under cykelfärden till jobbet flyger svordomarna ur munnen på grund av ilska gentemot övriga trafikanter. Det är helt otroligt hur dåligt folk kör bil och hur ouppmärksamma alla fotgängare med ansiktet begravt i mobilen är. Kokande kommer jag in och öser ur mig mina känslor för både fotgängare och bilister som inte förstår hur det är för oss cyklister som måste kryssa oss fram på grund av andras brist på uppsikt.

Det är helt otroligt hur dåligt folk kör bil och hur ouppmärksamma alla fotgängare med ansiktet begravt i mobilen är.

Dagen efter sitter jag i bilen, med hjärtat i halsgropen efter att ha tvingats stå på bromsen på grund av en galen cyklist som precis susat fram utan att se sig för. Cykelgalningar blir ett hett diskussionsämne med kollegorna denna dag.

Några dagar senare blir det en promenad till jobbet samtidigt som jag på mobilen letar runt efter ett bra poddavsnitt att lyssna på. Det dröjer inte länge innan jag måste hoppa åt sidan på grund av att en cyklist nästan kör in i mig sedan jag råkat ta ett litet steg åt sidan ut i cykelbanan.

”Att gå i någon annans skor” heter det, men det uttrycket kan man nog inte applicera på färdmedel. Oavsett hur jag försöker ta mig till jobbet har jag i alla fall inte fått någon större förståelse för de som inte färdas på samma sätt som just jag gör.