Rissnes hemsökta värdshus
På den 370 år gamla Rissne gård vittnar anställda om märkliga och svårförklarade händelser.
Spöken finns inte! Eller? I den 370 år gamla byggnaden vid namn Rissne gård händer det märkliga saker som är svåra att förklara.
Ett av nutidens besvärande uttryck är: ”det är helt sjukt”.
I övervåningen på Rissne gård blir det träffsäkert. För ett ögonblick kopplar inte hjärnan. Efter två tre tittar i sökaren och ovanför kameran är upplevelsen en käftsmäll. Spegeln gungar. Nyss var den still. Nu, om bara så lite, gungar den.
Peter Kangärde och Marianne Rydell driver värdshuset Rissne gård sedan fem år. Marianne har en halvtimme tidigare berättat att hon och servitrisen Susanne Löf stod i detta rum och såg spegeln gunga. Nu sker det igen. Och är snudd på oacceptabelt.
Marianne, som står längre bort från spegeln gapar, skrattar och undrar om jag, som hon, ser.
Rissne gård omnämns på medeltiden. Adelsmannen Reinhold Leuhusen byggde 1648 det som är grunden för dagens byggnad och skänkte det i morgongåva till hustrun Emerentia Rosenstierna. Från slutet av 1600-talet och fram till 1811 hade Rissne gård militär betydelse och beboddes av högt uppsatta officerare.
Någon bakom ryggen Egentligen, när sunt förnuft råder, tror Marianne inte på spöken. Dock kan hon ibland förnimma att någon står bakom hennes rygg. Marianne som tror att det kan vara Emerentia brukar då ställa en fråga.
– Ja, som: tycker du att dukningen är vacker?
Och Marianne, sambon Peter, deras personal och gäster har fått uppleva andra märkliga saker.
– I början tyckte jag att det var lite otäckt, säger Marianne.
Som när ett sällskap hade konferens och kakelugnens två luckor plötsligt slog igen.
Ingen var i direkt närhet och luckorna är tillräckligt stadiga för att stå emot ett plötsligt korsdrag.
Smekning på armen Marianne vänder sig och pekar mot ett bord intill väggen. Där satt förra året en kvinnlig lunchgäst som kom till Marianne och berättade: ”jag kände nyss någon som strök mig över armen.”
– Jag frågade om hon blev rädd för man kan inte hålla på och skrämma sina gäster, men hon svarade: ”nej, det var så vänligt”.
”Snälla” är även beskrivningen Susanne Löf, som inte bangar för att hoppa in som servitris, ger.
– Det händer saker. Märkligast var när någon släppte en vågvikt bakom mig. Jag var ensam i rummet och hörde ”plong”. Först såg jag inget, sedan upptäckte jag att en hektovikt låg på golvet. Balansvågen står på ett bord och vikten kan omöjligt hoppa ur vågskålen, säger Susanne Löf.
Rissne gård har vid flera tillfällen renoverats under 370 år. Bland annat kapades den tidigare vindvåningen bort och övervåningen blev vindsvåning. I skrift finns beskrivet att en renoveringsarbetare fann ett människoskelett i källargolvet. Som täcktes över av betong.
– Kan man verkligen tro på det? undrar Marianne Rydell.
Till skillnad mot tidigare skrattar hon inte.
Det gjorde inte heller en tidigare anställd, kocken Peter Brevenfalk. Han gick ogärna ner i källaren via den smala trappan med obefintlig takhöjd. När vi når honom, förnekar han att det var på grund av rädsla.
– Haha. Det är så väldigt trångt. Risken var att man slog sig, därför ville jag inte ner i källaren. Spöken? Nej! Men, det har väl rört sig på övervåningen, säger Peter Brevenfalk.
I början tyckte jag att det var lite otäckt.