Johan Smedja dokumenterar stadslivet på 2020-talet
Sundbybergaren Johan Smedja har på några månader fått flera tusen följare på Instagram. Fotografen hoppas att bildberättelserna blir ett tidsdokument över Stockholmslivet på 2020-talet.
J ag kommer från en kreativ bakgrund inom graffiti och musikproduktion. Till slut så tröttnade jag på det och kände att min kreativitet höll på att försvinna. Så när jag började fota så kändes det som hemma igen. Jag gillar att fota runt hela Stockholm. Söder försöker vara trendigt. Östermalm är välklätt och stiligt. Kungsholmen är någon neutral plats. Basen för hela Stockholm är Gamla stan men det är minst Stockholm för mig och Sundbyberg känns som en trevlig småstad.
Mycket av ens egna bilder kanske inte är speciella i dag. Men om 30 år kan de vara jätteviktiga för att se tillbaka på dokumentationen av livet, staden och människorna.
Man kan fastna, medvetet och omedvetet, i att bara fota för sociala medier och det är dåligt för både kreativiteten och konsten. De flesta fotografier som vi ser på sociala medier i dag är väldigt tillrättalagda och poserade. Jag försöker berätta historier och visa scener som nästan tagna ur en film och vara ärlig med att jag är där med kameran och berättar historier. Alltifrån människor som dagdrömmer till estetik är viktigt för mig.
Jag försöker sluta tänka på vad som är bra för sociala medier och tänker hellre på vad som är bra för fotografiets historia. Om du har flera tusen följare på Instagram kommer kanske tio procent att se dina fotografier. Algoritmen om hur sociala medier fungerar kan vi inte lista ut, den lever sitt egna liv. Jag tycker att det är viktigare att vara ärlig och brinna för det man gör än att försöka lista ut en algoritm om hur man snabbast får följare. Sociala medier tvingar en att ibland dela uppseendeväckande fotografier som snabbt får uppmärksamhet och blir populärt men som saknar en historia.
Ibland krävs det att man tittar på ett fotografi lite längre än några sekunder. I gatufoto kan du inte styra utfallet utan det är en mer ärligare historia.”
Jag försöker berätta historier och visa scener som nästan tagna ur en film.