Pojkarna är helt vilse i pannkakan
”Elevernas redogörelse kändes lite uppiggande”, skrev Börje Karlsson i sin krönika.
För mig som varit med de senaste åtta åren på Ung i Väsby var allt kända sanningar. Elever är bra på sådana. Den fortsatta bristen på skoldemokrati är nog det mest anmärkningsvärda. Maria Fälth (KD) och jag har jobbat tillsammans med elevrådsordförandena i Väsbys skolor och uppmuntrat dem att på elevrådsmöten lyfta de större frågorna. Eleverna vill ha mer inflytande över inte bara skolmaten utan också över innehållet i lektionerna. Elevråden är ett forum av största vikt för att få skolan att fungera bättre. Eleverna måste bli lyssnade till!
För fem år sedan myntade jag uttrycket ”klassrummets revolution” efter att ha pratat med elever på Ung i Väsby. Det som de allra hetast önskade var arbetsro i klassrummet och duktiga lärare. Ur ett elevperspektiv verkar inte mycket ha hänt på fem år. Önskemålen känns igen. Ordning och reda, mindre klasser, renare toaletter, snälla bestämda lärare, som har humor – och en handstil som går att läsa. Elever, vill ni ha förändring i klassrummet, stötta läraren och sätt tillsammans upp spelregler som alla ställer upp på. Handling och konsekvens! Vill ni lära er mer, lyssna till läraren! Låt er överraskas av den kompetens som hen har.
”Ge lärarna en chans” säger eleverna William och Hanna Olofsson på Smedby skola och är inne på samma spår som jag om arbetsro. De ger oss elevperspektivet och berättar öppet om bristen på respekt för den undervisande läraren och andra elever, att halva klassen gör annat när läraren undervisar. ”Det påverkar inte bara deras skolgång, utan även min. Läraren har ingen chans att lära ut.”
I Skolvärlden, LRs egen tidning, läser jag krönikan ”En lärares bekännelser” och möter där lärarperspektivet. Allvarligt talat, våra lärare är hjältar med tanke på det motstånd de möter dagligen. Att ha tydliga förväntningar på eleverna är väl rimligt?
”Motstånd från föräldrar och elever har fått mig att sänka undervisningsnivån. Men jobbigast är det interna motståndet mot förväntningar på eleverna, det som kommer från kollegor och från chefer. Ska jag prioritera god nattsömn, nöjda elever, föräldrar och medarbetare samt bättre löneutveckling, eller ska jag ha den undervisningsnivå jag tycker är rimlig?
OECD visar att lärares förväntningar och krav på elever är för låga i svensk skola och att det får dem att underprestera. Man menar att vi behöver en skola som visar högre förväntningar. Det tror jag med. Men hur bemöter jag motståndet?”
Hjärnforskaren Marin Ingvar stack ut hakan rejält i torsdags då han talade inför pedagoger och föräldrar på ett seminarium anordnat av Ett lärande Väsby. ”Pojkarna är helt vilse i pannkakan. De vill inte ens vidare.” Han fick oss alla att förstå vikten av att fånga upp pojkarna i tid och få dem att läsa. Läsning och det skrivna språket utvecklar det abstrakta tänkandet. Metakunskaperna ger dig förmågan att ”snabbläsa” en sida i en bok, och kunna komma ihåg några nyckelord.[tab]32 % av pojkarna i klass 9 klarar inte av att läsa textremsan på TV. Fundera på det och vad det betyder för dessa pojkar, i skolsituationen, och för deras framtid! En demokratifråga anser jag.
Martin pratade också om vikten av det pedagogiska kontraktet och hur stressigt det är för eleverna att inte veta ramarna och vad som förväntas av dem. Denna stress gällde även lärarna då det normlösa har blivit normen. En tydlig lärare ger tryggare elever som känner till ramarna och förhåller sig till dem. Men om läraren inte är säker på vilka ramar som gäller? Då blir det en situation som är stressig för alla parter.
Tala gott om skolan, berätta för barnen varför kunskap är något positivt, att det är en väg som oftast är krokig och utmanande men leder till bättre förutsättningar som vuxen! Hjälp dem att hitta rätt verktyg att ha med på vägen så att de kan nå sin fulla potential. Att kunna läsa är ett av de viktigaste verktygen.
Jag ger mig inte. Jag kommer att fortsätt att kämpa för arbetsro och pojkars läsning! Och jag vet att många kämpar med mig.