”Jag har ingen lust att bråka”

Det var en privatperson som gjorde anmälan till länsstyrelsen om att det körs enduromotorcykel i den skyddade skogen. Anneli Giorgi har bott i Smedby i 20 år och blev till slut trött på att inte kunna gå ut med hunden utan att riskera att bli påkörd.

– Det känns bra att det faktiskt kan göra skillnad att anmäla, säger hon.

Anneli Giorgi och hennes man Erik Henriksson tycker om att promenera i skogen söder om Smedbyvägen där fornlämningarna finns. De är här ganska ofta, eftersom de är ägare till livliga hunden Åskar och bor precis i närheten.

– Det är en väldigt fin skog och den är såpass lugn. Hit går man för att få en paus i livet, ha det skönt och låta hunden röja lite. Ljuden här är inte de vanliga, säger Anneli.

Men allt som oftast störs promenaderna av plötsligt uppdykande enduroförare.

– Åskar går i flexikoppel och jag har ingen chans att kalla in honom på så kort tid. Enduron klipper antingen kopplet eller hunden, säger Anneli. Vanligen kör förarna i par, eller i grupp om tre till fyra personer. ” Trafiken” brukar vara som livligast på helger- MARKERAD BANA. Endurokörningen är inte slumpartad. Stigarna är ordentligt uppkörda och har försetts med hinder, och banan är markerad med orange spray på träden och ibland på marken. UTSUDDAT. De flesta av skyltarna som sattes upp för 15–20 år sedan är nu helt vita. På den som är mest läslig går det att urskilja enstaka ord. na, säger Anneli och Erik, men nu under semestertider kan de komma körande lite närsomhelst.

– De vill köra sitt race och har sin hobby, men vi vill ju köra vårt race och har hunden som vår hobby. Jag är ingen polis och har ingen lust att bråka med dem, men det här är en skog; här får de inte köra. Jag tror att de är mycket väl medvetna om att de inte får vara här, säger Anneli.

Anneli har inte tänkt på att det är en gravsättning som kan ta skada av skogskörningen. Hennes perspektiv är att lagen har ett generellt förbud mot terrängkörning med motorcykel – och att motorcyklarna förstör både marken och hennes hundpromenader. Det var därför hon i våras mejlade till länsstyrelsen och bad dem titta på problemet, eftersom varken kommunen eller polisen verkade göra något åt det.

– Enduroförarna har kört här i 20 år. Det skulle räcka med att polisen ställde sig här en helg, säger Erik.

”Problemet är att det inte finns några skyltar att hänvisa till, för texten är helt utsuddad”

Det har hänt att Anneli har stoppat förarna. Då har det inte varit något problem att kompromissa om utrymmet – men motorcyklisterna har inte lämnat området.

– De säger: ” Vi har ingen aning om vilka förbud som gäller här, vi kommer från Jakobsberg”, och så frågar de var skyltarna är. Problemet är att det inte finns några skyltar att hänvisa till, för texten är helt utsuddad, säger Anneli och visar några av de numera helt vita plakat som sitter på stolpar runtom i skogsområdet.

Hon menar att det ligger på enduroförarnas ansvar att ta reda på var man får köra. Men hon tycker också att det borde ligga i markägarens intresse att ta hand om skogen.

– Oavsett fornlämning eller ej – är markägaren inte rädd om sin skog? Man kan ju inte gå på stigarna eftersom de är helt upplöjda av hjulspår. Enduroförarna flyttar på en massa trädstammar och lägger dem tvärs över stigen som hinder. De har gjort en helt egen hobbybana, säger Anneli.

Charlotte Årling