SOM­MAR­KRÖ­NI­KA

Vår re­dak­tion väx­er och väx­er. I höst kom­mer du att få mö­ta nya re­port­rar i spal­ter­na. Un­der som­ma­ren pas­sar de på att pre­sen­te­ra sig själ­va i varsin som­mar­krö­ni­ka. Som hand­lar om det vi gör – en tid­ning som ska va­ra rik­tigt lo­kal, he­la ti­den. Nyt­tig men

Viivasbydirekt - - Det Händer -

DÄR­FÖR ÄR DET RO­LI­GA­RE ATT VA­RA RE­POR­TER PÅ VI I VÄS­BY ÄN ATT VA­RA UT­RI­KES­KOR­RE­SPON­DENT I WASHING­TON

Det lå­ter kanske trev­ligt att sit­ta som ut­ri­kes­kor­re­spon­dent i Washing­ton. För­ra vec­kan lik­na­de chefre­dak­tö­ren pos­ten med att man som jour­na­list då be­fin­ner sig i top­pen av nä­rings­ked­jan och al­la and­ra re­port­rar be­fin­ner sig läng­re ner. Och så ser nog många på det i branschen. Sär­skilt vi­ta me­del­ål­ders män. Men jag är var­ken man el­ler me­del­ål­ders. Så jag suk­tar in­te alls ef­ter en så­dan post.

Dess­utom har USA som land ald­rig loc­kat och in­te ame­ri­kansk politik hel­ler. Där­för är det myc­ket ro­li­ga­re att va­ra pre­cis där jag är på Vi i Väs­by.

DET SKUL­LE JAG GÖ­RA OM JAG IN­TE VAR JOUR­NA­LIST

I sam­band med att jag sök­te in till min jour­na­list­ut­bild­ning sök­te jag även en psy­ko­log­ut­bild­ning. Jag kom in­te in och tur var nog det. För jag tror att det är ett all­de­les för still­samt yr­ke för mig. Men med det sagt är det in­te sä­kert att jag kom­mer va­ra jour­na­list res­ten av li­vet.

Och skul­le jag by­ta bransch sä­ger hjär­nan att jag bor­de väl­ja nå­got med säk­ra­re fram­tids­ut­sik­ter, me­dan hjär­tat suk­tar ef­ter för­fat­tar­skap och do­ku­men­tär­ska­pan­de.

DET SPE­CI­EL­LA MED ATT JOB­BA MED NY­HE­TER TRED­JE VEC­KAN I JU­LI..

Som ti­di­ga­re kol­le­gor vitt­nat om så är den här ti­den av året still­sam och nå­got hän­del­se­lös. Där­för gäl­ler det att va­ra extra kre­a­tiv och öpp­na upp nya vägar för att hit­ta ny­he­ter. Det kan va­ra svårt, men in­te omöj­ligt och när man väl hit­tar nå­got bru­kar det of­ta kän­nas li­te ro­li­ga­re att job­ba med. Kre­a­ti­vi­te­ten är ald­rig så hög som un­der som­ma­rens stil­la vec­kor.

DÅ GJOR­DE EN AR­TI­KEL JAG SKREV SKILL­NAD

En av de ro­li­gas­te sa­ker­na med att job­ba med lo­kal­jour­na­li­stik är att man fak­tiskt har en möj­lig­het att på­ver­ka, till skill­nad från att sit­ta i Washing­ton och gö­ra ny­he­ter som ba­ra blir till drop­par i ha­vet. Det be­hö­ver in­te all­tid va­ra sto­ra sa­ker, men de kan lik­väl le­da till en för­bätt­ring för dem som be­fin­ner sig i ens be­vak­nings­om­rå­de.

Som när jag skrev om en par­ke­rings­au­to­mat som ska­pat ils­ka bland bo­en­de då den led­de till ota­li­ga bö­ter och kost­sam­ma snabb­köp i en mat­bu­tik. Ef­ter ett sam­tal med äga­ren till au­to­ma­ten änd­ra­des be­tal­nings­tax­an så att man nu får par­ke­ra gra­tis en kor­ta­re stund och se­dan be­ta­la. Kanske ing­en ki­oskväl­ta­re, men lik­väl en skill­nad som lett till för­bätt­ring för någ­ra.

SOM­MA­REN I ÅR. Trots myg­gen var bark­båts­byg­get en av som­ma­rens bäs­ta stun­der.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.