”Många känner sig otrygga”

Efter Runbymordet har många Väsbybor känt sig mindre trygga. Därför kallade kommun, polis och räddningstjänst till presskonferens i veckan som gick, där de berättade om sitt trygghetsskapande arbete.

– Man ska våga lufsa runt i skogen här, eller gå hem sent från tåget. Hillevi Engström, Upplands Väsbys kommundirektör, inledde med att betona att kommunen är en trygg plats, och att det är viktigt att den ska få fortsätta vara det.

– Alla i kommunen är engagerade i det här på ett eller annat sätt, fortsatte hon.

Som exempel på kommunens trygghetsarbete nämnde hon att bygga trygga miljöer, att stödja ideella krafter, att ha ökad närvaro i form av till exempel ”fältare”, att öppna motionsanläggningar för att kunna motionera där och arbetet med det sedan länge inrättade trygghetsrådet. På plats var också närpolisbefäl Emil Andersson, som sade att även polisen arbetar med ökad närvaro ute bland människor. Han berättade också om var polisen befinner sig i utredningen.

– Vi har en DNA-profil på gärningsmannen. Vi har topsat 120 människor, och det topsas ännu fler i detta nu. Vi jobbar brett med en stor resurs.

Han passade också på att vädja till allmänheten om mer information.

– Vi vill ha kontakt med alla som befann sig i området den aktuella tiden; det kan vara bara för att stämma andras uppgifter. Och vi vill

MASSMEDIA. Det var stort mediapådrag när kommunen och räddningstjänsten kallade till presskonferens. NÄRVARO. Mattias Tillberg berättar hur polisen i Väsby arbetar med närvaro ute bland människor. ha reda på om någon med avvikande beteende rörde sig i området. En annan polis som befann sig på presskonferensen var Mattias Tillberg, som arbetar som polis i Upplands Väsby. Vi i Väsby frågade honom om stämningen ute bland människor i kommunen.

– Människor känner sig mer otrygga nu, jämfört med tidigare. Förut kände sig människor här trygga. Det finns en oro kring att vi inte har gripit någon än.

Han betonade också att polisen nu arbetar med extra hög närvaro.

– Vi är ute och joggar, går och cyklar. Det här med att cykla har varit en väldig framgång; människor stoppar oss för att prata med oss. Det är ju lättare att göra det när vi cyklar än när vi sitter i en polisbil. Bilen är egentli- gen mest ett transportmedel – när vi väl har tagit oss dit vi ska måste vi ut och prata med människor. Och om vi kan ha ett transportmedel som samtidigt gör det möjlighet att få kontakt med människor är det ju jättebra.

”Den frustration som människor har är över att det här kunnat ske över

huvudtaget.”

Han har inte märkt av någon stor frustration bland människor över att de inte gripit någon än.

– Nej, inte alls i den utsträckningen som man skulle kunna tro. Den frustration som människor har är över att det här kunnat ske överhuvudtaget.

Anna Björnlund