”Den måste innehålla sex och mord”
– Är man 69 år har man lite på fötterna, en massa erfarenhet. Efter ett helt yrkesliv inom reklambranschen debuterar Runbybon Ulf Hamrin nu som författare. Ur hans händer har spänningsromanen ”Bilden” växt fram, om makt och maktlöshet, kommunpampar och th
Kanske är det Ulf Hamrins många år som marknads kommunikatör som gör att han gärna uttrycker sig kärnfullt. Som när han beskriver skillnaden mellan sitt tidigare jobb och att skriva en bok:
– Som copywriter gäller det att få in så mycket som möjligt på två rader; som författare gäller det att få ihop 200 sidor.
Vi träffas över en fika hemma hos Ulf Hamrin och hans fru i ett av terrasshusen i Runby. De bjuder på tre sorters kakor. Hunden Lizzi går runt och buffar med no- sen och vill bli kliad och klappad.
Ulf Hamrin berättar att han i 20 år har haft i tankarna att skriva en bok, men han ”har aldrig fått ändan ur vagnen”, som han uttrycker det. Det var till slut en kollega som fick honom att sätta igång.
– Han sa: ”Du som är så bra på att skriva, du borde skriva en bok!”. ”Ja, men det krävs en massa research och sådant,” sade jag. ”Men du har ju ett helt liv att gå på,” sade kollegan, och fortsatte: ”Men den måste innehålla sex och mord”.
Något mord blev det inte, däremot en bov i dramat. Och sex. Men Ulf Hamrin beskriver sexet som rått. Som ett uttryck för det utnyttjande som kan ske, när en mäktig person med avsaknad av moral möter en människa som är i en utsatt position.
Romanens mysterium centreras kring en grupp thailändska bärplockare. Den lilla mellansvenska kommunen Jonarp ska profilera sig som blåbärskommun och thailändarna ska fotograferas för en reklamkampanj. Men fotografiet stämmer inte med verkligheten eller med dokumenten. Hur många var bärplockarna från början? Och har någon bytts ut?
– Det börjar i en liten skithåla i Sverige och sedan far det iväg i hela världen. Det handlar om orättvisor. Vissa föds med guldsked i mun och har inte moralen att nyttja det.
Ulf Hamrin säger att han är ute efter ”den riktiga, ärliga medmänskligheten” som han tycker på många håll saknas. Kommunalordföranden i Jonarp utgör en sammansmältning av alla ”gubbar med maktkostym” som Ulf Hamrin har träffat
genom åren och som han inte har något till övers för.
– De tror att de är något, bara för att de har en titel och en position. Småpåvar. Kommunalordföranden är inte en symbol för småorten, utan för maktmänniskor med dålig moral och etik.
Förhållandet mellan makt, maktlöshet och orättvisa är ett ämne som berör honom djupt och som han ser överallt, både i Jonarp där historien mestadels utspelar sig, och i resten av världen.
Ett exempel Ulf Hamrin ger på utsatta människor är de 230 miljoner barn i världen som inte finns i några register. Det är dessa som trilogins titel, ”Jag finns inte”, syftar på.
– Folk som inte har någon möjlighet att göra sin röst hörd är lätta att utnyttja. Jag tror att verkligheten är värre än jag någonsin kan beskriva den. De här män-
niskorna ”finns” ju inte, de kan behandlas som skit, säger han upprört.
Det fanns ingen plan för vad boken skulle handla om när Ulf Hamrin började skriva, förutom att den skulle vara medryckande. Intrigen har fått växa fram allteftersom.
– Jag hade ingen aning om vad det skulle bli. Det som är så roligt är att figurerna har tagit över, jag skriver bara vad de tycker att jag ska skriva. Jag visste inte vem den slutliga boven i dramat var förrän i slutet.
Då fick han gå tillbaka lite och ändra i tidigare kapitel för att storyn skulle gå ihop.
– Ja, det var jävligt spännande för mig, säger han och skrattar med överraskning i rösten.
Det som är så roligt är att figurerna har tagit över, jag skriver bara vad de tycker att jag ska skriva.